Inledning och länkar

En teologiskt hållbar kristen inställning till homosexualitet kan antingen innebära total öppenhet eller totalt förkastande. Alla mellanformer är halvmesyrer som ständigt måste uppdateras och justeras. Detta konstaterar Tuulikki Koivunen Bylund, numera biskop i Härnösand, som själv representerar den förstnämnda inställningen.
Jag har här på bloggen samlat synpunkter om den anknytning som Bibeln och olika bibelställen har till homosexualitet. En innehållsförteckning med länkar till inläggen hittar du nedan. Jag har också samlat några länkar till hemsidor som kan komma med vidare infallsvinklar.

Först ändå något ord om Bibeln. Människor har skrivit varje ord, varje bokstav i Bibeln. Samtidigt är den skriven av Gud, eftersom Gud har inspirerat skribenterna (att kalla Bibeln för Guds ord anser jag vara vilseledande, eftersom det är Jesus Kristus som är Guds ord enligt Joh 1, och det är honom, inte en textsamling, som vi bör tillbe - mer om det temat här). Eftersom Bibeln är skriven av Gud, har den ett budskap också till dagens människor. Detta budskap måste dock granskas genom de mänskliga kläder som det fick då det uttalades i en speciell historisk situation. Det är budskapet, inte dess kulturella infattning, som är det väsentliga.
Likaså kan vi inte se på Bibeln som en samling verser som alla har samma vikt och värde. Varje enskilt bibelställe måste granskas utgående från Bibelns helhetsbudskap. I min bibeltolkning utgår jag från att Gud blev människa i Kristus för att visa oss sin kärlek och befria oss från ondskan. Detta förpliktar oss att (sträva efter att) leva ut Guds kärlek i vårt förhållande till vår medmänniska, såsom det Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27) befaller oss.
När jag då med denna utgångspunkt granskar Bibeln för att se vad den säger om homosexuell kärlek, kommer jag till slutsatsen att kärlek är kärlek. Den homosexuella kärleken är en återspegling av Guds kärlek lika mycket som den heterosexuella kärleken är det.
Den skillnad som ibland görs mellan olika sorters kärlek (t.ex. den erotiska kärleken eros contra den gudomliga kärleken agape eller broderskärleken filadelfia) är otillfredsställande och i viss mån konstgjord. De grekiska begreppen betecknar visserligen olika sidor av kärleken, men att sätta upp vattentäta skott emellan dem - t.ex. så att kärleken mellan älskande inte kan innehålla agape eller Guds kärlek inte ha inslag av eros - är ofruktbart och verklighetsfrånvänt.

Ett stort problem med hbt-frågor är att de som det berör är osynliga, särskilt historiskt. Bögar och flator har helt enkelt varit tvungna att stanna i "skåpet" för att överleva rent fysiskt. Homosexualiteten har ansetts (och anses på vissa håll fortfarande) vara en synd, ett brott och en sjukdom, och ofta har den varit och är belagd med dödsstraff. Om vi vill se de homosexuellas spår, måste vi läsa de historiska dokumenten mellan raderna, så att vi hittar också det som sägs endast implicit. Detta gäller även Bibeln, som är ett historiskt dokument, oberoende vad annat den också är.
Min poäng med vissa av inläggen är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.

En mer detaljerad granskning når du genom länkarna nedan. En granskning av detta slag kan aldrig vara heltäckande och slutgiltig när den publiceras som korta blogginlägg, men listan lever, och kommer säkert att göra det länge än. Alla inlägg är inte heller likvärdiga; en del är närmast att se som illustrationer, medan andra är principiellt viktigare. Dem har jag utmärkt med fet stil i förteckningen nedan. Datumen inom parentes anger senaste uppdatering.

Skapelsen, 1Mos 1-2 (8.11.09)
Regnbågen, 1Mos 9:8-17 (25.2.07)
Sodom, 1Mos 19 (20.3.07)
Slaveri, 2Mos 21:20-32 m.fl. (5.1.07)
Renhetslagarna, 3Mos 18:22, 20:13 (21.11.09)
Trans-bibeln, 5Mos 22:5 (30.3.08)
Rut och Noomi, Rut 1-4 (30.12.09)
David och Jonatan, 1Sam 18-20; 2Sam 1:26 (6.9.09)
Tempelprostitution, 1Kung 14:24 m.fl. (22.2.07)
Eunucker, Jes 56:4f; Matt 19:12 (9.5.07)
En homosexuell Antikrist?, Dan 11:37 (31.5.09)
Jesus, Matt 1:1-Joh 21:25 (7.5.07)
"Rhaka!", Matt 5:22 (27.7.08)
Dubbla kärleksbudet, Luk 10:27 (21.9.07)
Marta och Maria, Luk 10:38-41; Joh 11:1-44, 12:1-10 (18.1.11)
Kvinnan vid Sykars brunn, Joh 4 (16.1.11)
Petrus, Apg 10-11 (6.1.07)
Onaturligt umgänge, Rom 1:26f (17.7.09)
Jakob och Esau, Rom 9:13 (23.5.09)
"Mjuka" och "man-liggare", 1Kor 6:9f; 1Tim 1:10 (29.12.09)
Man och/eller kvinna, Gal 3:28 (9.3.07)
Laglöshet och onaturlighet, 2Pet 2:6-8; Jud v. 7 (25.7.08)
De 144.000, Upp 14:1-5 (15.8.08)

Utanför Bibeln har jag kommenterat uttrycket Älska syndaren, hata synden och funderat kring inklusiva kyrkor. Jag har också refererat inledningarna i Kyrkans seminarier om registrerade partnerskap 2007. Som motpol till allt detta har jag sett på bibelbruket i en (ö)känd heteronormativ predikan.

Nordiska länkar:

• Lars Arnell: Kristen tro och homosexuell samlevnad - Visst går det att förena!
• Barbro K. Gustafsson (EKHO Stockholm): Bibeln och homo/bisexualiteten
• Niklas Olaison: Queerteologi.se
• EKHO Göteborg (länkar): Vad säger Bibeln om homosexuell samlevnad?
• Den norske kirkes lærenemnd: Skriftforståelse og skriftbruk med særlig henblikk på homofilisaken

Icke-nordiska länkar:

• Rev. Neil Dawson: Difference Is Not A Sin
• Prof. Mary A. Tolbert: Expert Testimony on Holy Unions for the UMC Clergy Committee on Investigation
• Rev. Dr. Mel White: What the Bible Says - and Doesn't Say - about Homosexuality
• Cathedral of Hope: Homosexuality and Christianity
• Gentle Spirit: Homosexuality & The Bible
• Hope Remains
• Whosoever Magazine: What We Believe
• Wikipedia (med länkar), bl.a. artiklarna The Bible and homosexuality, Homosexuality and Christianity, Homosexualité dans le christianisme, Homosexualität im Alten Testament, Homosexualität im Neuen Testament

Lite litteratur:

• Gårdfeldt, Lars: Hatar Gud bögar? Normal förlag, Stockholm 2005
• Nissinen, Martti & Tuovinen, Liisa (toim): Synti vai siunaus. Kirjapaja, Helsinki 2003
• Nyland, Ann: Study New Testament For Lesbians, Gays, Bi, and Transgender. Smith and Stirling, Uralla, N.S.W. 2007
• Svartvik, Jesper: Bibeltolkningens bakgator. Synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid. Verbum, Stockholm 2006

Senast uppdaterat 18.2.11.

Skapelsen (1Mos 1-2)

Bibeln beskriver Adam som den första människan. Det är rent av det som namnet Adam betyder - "människa". Eftersom Adam var en man, har mången tyckt att denna "skapelseordning" (alltså mannen först, sedan kvinnan) skall kunna omsättas också till vårt dagliga liv. Damerna först, så de råkar ut för eventuella faror och deras herrar och män klarar sig oskadda. Artighet mot det s.k. "täcka könet" praktiserar jag gärna, men helst utan mansgrisiga baktankar.
Men om vi ser på skapelseberättelserna i början av Bibeln, märker vi att det inte så mycket är frågan om den ena partens dominans, utan om ett gemensamt partnerskap (särskilt om vi översätter den hebreiska texten korrekt; se nedan). Enligt den första skapelseberättelsen (i 1Mos 1) skapades "människan" till Guds avbild, och det specificeras ännu att detta gäller både det manliga och det kvinnliga i oss. I den andra skapelseberättelsen (i 1Mos 2) säger Gud: "Det är inte bra att människan (hebr. adam) är ensam," (v. 18) varpå Gud ger Adam förslag på en hjälpare (alltså djur av olika slag). När inget av dem duger åt Adam, när inget av dem kan bota hans ensamhet, skapar Gud ännu en människa, en kvinna den här gången.

Här är våra svenska bibelöversättningar av vers 18 inexakta. De talar om att "mannen" inte skall vara ensam, medan den rätta översättningen av ordet adam vore "människa". Att det är frågan om en man kommer fram först i vers 23, där Adam säger att han är en man (ish), och detta är en kvinna (ishá). Lite av "Me Tarzan, you Jane", alltså.
Av denna korrekta översättning ser vi förresten att också annan än heterosexuell kärlek kan motiveras med skapelseordningen. Människan är skapad till att längta efter tvåsamhet. Den biologiskt grundläggande tvåsamheten är naturligtvis mellan man och kvinna; utan den kombinationen skulle människan inte ha kunnat uppfylla Guds bud att föröka sig och uppfylla jorden (1Mos 1:28). Men det budet är nu uppfyllt. Det är rent av det enda av alla de bud som Gud har gett oss som vi människor har uppfyllt - och det till överdrift! Aldrig är det bra.
Men som vi ser av den korrekta översättningen hör inte tvåsamhet och förökelse ihop på något absolut sätt. Därför strider inte heller andra kombinationer än man-kvinna mot detta avsnitt.

Ofta motiveras vårt traditionella äktenskapsbegrepp just med skapelseordningen, där mannen och kvinnan blev skapade för att tillsammans föröka sig och uppfylla jorden.
Men - och här parafraserar och citerar jag bloggen Senapskorn - det är likheten som betonas här, inte olikheten. Mannens ensamhet botas när han möter någon som är som han själv. Ben av hans ben, kött av hans kött. När mannen ska ge namn åt kvinnan väljer han ett namn som är så likt hans eget som möjligt. Berättelsen gör en poäng av detta. De är ish och ishá. Det är därför en ish lämnar sin far och mor för att leva med sin ishá, som Jesus säger (Mt 19:3-9) - för att han har funnit någon som han passar ihop med, någon som är som han och som han känner en fysisk samhörighet med. Efter att Gud låtit tusentals andra varelser passera förbi har han nu äntligen hittat den som kan bli hans livskamrat.
Det går bra att läsa den här berättelsen heteronormativt: Gud har skapat ett pussel med två bitar. Man och kvinna. De två bitarna passar ihop som - ja, som snopp i snippa. Men det går lika bra att läsa berättelsen en smula mer romantiskt: Gud har skapat ett pussel med många tusen bitar. Och bland dessa tusenden gäller det att finna någon som är ben av mina ben, kött av mitt kött. Någon som jag passar ihop med till både kropp och själ.
Och det är den "romantiska" läsningen som fungerar bättre, både med mänsklig erfarenhet och med den tolkning som Jesus gör. Inte för att Jesus är så värst romantisk när han nekar mannen rätten att skilja sig från sin hustru. Men för att han menar att det som är sammanfogat, det är det enskilda paret som faktiskt lever tillsammans. Om det vore ett pussel med bara två bitar, då skulle ju män och kvinnor vara utbytbara inbördes. Mannen kan skilja sig och gifta om sig och det är fortfarande man och kvinna. Men Jesus menar tydligen att relationen mellan makarna är unik. Hustrun är inte utbytbar. Inte för att makarna vigts på något särskilt sätt, utan helt enkelt för att de "lämnat sin far och sin mor" för att leva med varandra. De är de facto ett med varandra. Och därmed är de sammanfogade av Gud.

Vad är alltså ett äktenskap? Det är ett förbund mellan två personer som älskar varandra, som önskar leva tillsammans och tillsammans uppfostra de eventuella barn som Gud har gett dem. Detta förbund kan formellt se olika ut i olika samhällen, kulturer och tider, men tycks vara allmänmänskligt förekommande. Att en av äktenskapets funktioner är att ge trygghet åt makarnas barn, innebär inte att ett barnlöst äktenskap skulle vara ogiltigt. Dessutom är det tydligt att äktenskapet som sådant inte är en kyrklig, utan en samhällelig angelägenhet.
Vad är då ett kristet äktenskap? Är det inte helt enkelt ett äktenskap där makarna önskar leva tillsammans med Gud, alltså ett äktenskap mellan kristna makar?
Vad finns det i äktenskapsbegreppet som gör att det vore omöjligt att utvidga praxis från att nu gälla endast heterosexuella par till att omfatta också homosexuell kärlek?

Senast uppdaterat 8.11.09.

Regnbågen (1Mos 9:8-17)

1Mos 6-10 berättar om Noa, hans söner och syndafloden. Berättelsen är välkänd, och jag tänker inte referera den här. Jag tar bara fasta på några verser som har relevans i detta sammanhang.
Efter att syndaflodens vatten har sjunkit undan, upprättar Gud ett förbund med alla levande varelser (1Mos 9:8-17). Han lovar att aldrig mer låta en översvämning utplåna allt liv på jorden. Därför talas det på andra ställen i Bibeln om att jorden ska gå under i eld, men inte i vatten. Tecknet för förbundet är regnbågen. Tanken är att Gud ska tänka på sitt förbund när han ser regnbågen och därför låta det sluta regna innan jorden på nytt är översvämmad.

I Bibeln är regnbågen alltså ett tecken på Guds trofasthet. Regnbågen används som symbol också på andra håll, ofta för att beteckna mångfald av något slag. New Age använder den som symbol för sitt "smörgåsbord" av rörelser, den betecknade en mångskiftande koalitionsregering i Finland på 1990-talet, och hbt-rörelsen använder regnbågsflaggan som sin symbol - för att nämna bara några exempel.
Regnbågen som hbt-symbol är m.a.o. inte biblisk, vilket dock inte betyder att den skulle vara anti-biblisk heller. Däremot kan det kristna "regnbågsfolket" minnas Guds trofasthet när de ser på sin flagga, liksom vi finländare får minnas korset när vi ser på vår.

Senast uppdaterat 25.2.07.

Sodom (1Mos 19)

Enligt Bibeln var Sodom en stad söder om Döda havet. Den var rik och mäktig, men dess synd var mycket svår, som 1Mos 18:20 uttrycker det, och därför beslöt Gud att bestraffa den. Vilken denna synd är specificeras dock inte i det sammanhanget. I följande kapitel, 1Mos 19, kommer två änglar från Herren till Sodom för att granska situationen. Det som de råkar ut för har i kyrkohistorien tolkats på ett sätt som har lett till stort lidande för många människor.

Händelseförloppet är följande. När änglarna kommer till Sodom, får Abrahams brorson Lot syn på dem och erbjuder dem natthärbärge, såsom gästfrihetens lagar krävde. Efter en del övertalning gick de med på saken. Stadsborna kommer för att våldföra sig på dem. Lot försöker med övertalning beskydda sina gäster, men stadsborna vänder sig då mot honom också, eftersom även han var en främling där.

Att Lot erbjöd sig att skicka ut sina döttrar till stadsborna för att de skulle få våldta döttrarna istället för hans gäster, låter fruktansvärt i våra öron, men är ett tecken på hur höghelig gästfriheten verkligen var. Ställd inför ett fruktansvärt val väljer Lot det (lite) mindre onda.

Änglarna räddar Lot från stadsbornas händer, och uppmanar honom sedan att lämna staden med hela sin familj. Efter att Lot, hans hustru och deras döttrar har gett sig av (och döttrarnas fästmän hade avvisat Lots erbjudande att få följa med), förgör Gud staden och dess omgivningar.

Den olyckliga tolkning som jag nämnde ovan är att Sodoms synd skulle ha varit homosexualitet (vilket har gett upphov till termen "sodomi"). Så är dock inte fallet. Sodoms synd var i första hand våldsam främlingsfientlighet. Stadsborna tänkte helt klart ligga med "främlingarna" (v. 5), men det var frågan om våldtäkt, inte sexuellt umgänge som sådant. Våldtäkt (må vara hetero- eller homosexuell) är ju inte en sexuell handling utan en våldshandling, om än med sexuella övertoner. Att våldta en man var att frånta honom hans manlighet, och ansågs därmed vara värre än att "bara" misshandla eller döda honom. Det var i högsta grad "laglösa gärningar" (2Pet 2:8) och "onaturligt umgänge" (Judas v.7)! Motivet till denna planerade våldtäkt var inte heller sexuell "perversion", utan främlingsfientlighet, vilket kommer till synes i hur snabbt de vände sig mot Lot med xenofobiska invektiv när han försökte hindra dem.

I Dom 19-20 läser vi den parallella (och ännu mer motbjudande) berättelsen om våldtäkten på levitens bihustru i Giva (Gibea). Där är det ännu tydligare att det inte är homosexualitet i sig som är poängen (även om den antyds i 19:22), utan brott mot gästfriheten. Våldtäkt är våldtäkt oberoende av om den är hetero- eller homosexuell! Straffet är inte gudomligt den här gången, utan förövarna utrotas genom krig. Ingen skulle väl förresten komma på tanken att använda denna berättelse för att fördöma heterosexualiteten…

Hes 16:49 nämner en andra synd som Sodom begår, nämligen att denna rika stad inte hjälper den som är fattig. Jesu utläggning i Matt 10:5-15 stöder dessa synpunkter: Om någon stad som lärjungarna kommer till inte tar emot dem eller lyssnar till dem (alltså inte idkar gästfrihet eller barmhärtighet) kommer det att gå värre för den än för Sodom.
I Bibelns många hänvisningar till Sodomsberättelsen nämns inte homosexualiteten. Det samma gäller kyrkofäder (Origenes, Ambrosius, Johannes Cassianus) och andra antika författare som kommenterar berättelsen. Det är först i betydligt senare tid som den "homosexuella tolkningen" gör entré, t.ex. i Koranen (26:165f) på 600-talet, och termen "sodomi" myntas ytterligare 400 år senare av Petrus Damianus (1006-72).
Den slutsats som vi kan dra av allt detta är alltså att Sodomsberättelsen inte kan användas för att motivera en homofob eller heteronormativ inställning, trots att den historiskt sett har använts just så. Det vore nämligen att överförenkla problematiken.
Jag förstår inte varför man skulle behöva söka andra synder än dem som förekommer i texten. De är redan i sig alldeles tillräckligt allvarliga - främlingsfientlighet, girighet, våldsamhet... Kanske de kommer alltför nära en heterosexuell man? Är det lättare att racka ner på sådant som man själv inte i första hand riskerar att göra?

Gustafsson och Svartvik konstaterar att Sodomsberättelsen saknar relevans i detta sammanhang. Dawson kommer med informativa paralleller till andra antika myter. Arnell och Gentle Spirit säger som jag, att det handlar om våld och xenofobi, inte homosexualitet.

Senast uppdaterat 20.3.07.

Slaveri (2Mos 21:20-32 m.fl.)

När abolitionisterna på 1800-talet krävde att slaveriet skulle avskaffas, svarade deras motståndare med att Bibeln är för slaveri. Slavarna skall behandlas rättvist, men slaveriet som sådant är det enligt Bibeln inget fel på. Detta kommer fram i många olika delar av Bibeln, både i Gamla och Nya testamentet. Och slavägarna hade rätt. Bibeln talar inte mot slaveriet, om man ”läser som det står”.
Några exempel (bland många) är 2Mos 20:17, 21:20-32; 3Mos 25:39-46; Ords 17:2; Syr 33:25-32; 1Kor 7:21f.
Ändå är det väl få som idag skulle tala för slaveriets berättigande eller dess återinförande. Högre bibliska principer om kärleken till nästan, alla människors lika värde inför Gud o.s.v. har undanträngt bokstavlig bibelläsning på denna punkt.

Varför kan man då inte se att samma bör gälla homosexuella handlingar och homosexuell läggning? Dessa handlingar nämns i fördömande ordalag på några ställen i Bibeln - men på betydligt färre ställen än de som tar slaveriet för givet som en gudagiven ordning. Också här bör vi se till de högre principer som gäller för oss som kristna.

Vi kan alltså räkna med att den som hänvisar till Bibeln för att fördöma eller förbjuda homosexualitet logiskt sett bör vara förespråkare för slaveri. Om han inte är det bör han förklara denna diskrepans.

Senast uppdaterat 5.1.07.

Renhetslagarna (3Mos 18:22, 20:13)

I den s.k. "helighetslagen" i GT finns verser förbjuder homosexualitet (3Mos 18:22, 20:13), konstaterade jag i en predikan. Det är ändå inte frågan om stabila homosexuella parförhållanden, sådana som vi stöter på idag, utan om en form av avgudadyrkan, nämligen tempelprostitution. Homo- och för den delen heterosexuella handlingar förekom som en form av fruktbarhetsrit i israeliternas grannars avgudadyrkan, och de blev därför förbjudna, liksom en hel mängd andra former av avgudadyrkan, för att inte israeliterna skulle förledas in på orätta vägar. I samma sammanhang förbjuds också trolldom, människooffer och annat som vi har lättare att känna igen som gudstjänstformer.
En annan bakgrundsfaktor till detta stadgande är den patriarkaliska samhällsstruktur som rådde. Det var viktigt att ingen avvek från sin plats - att husfadern rådde över sin familj, att kungen eller motsvarande ledare rådde över folket och att Gud rådde över kungen - för annars hotade kaos och anarki. Om olika slags dragdjur spändes framför samma plog (5Mos 22:10), om olika grödor såddes i samma åker, om olika slags garn användes i samma plagg (3Mos 19:19) eller om en man betedde sig som en kvinna, hotade detta den rådande ordningen och var därför ett uppror mot skapelsen och mot Gud.
Ett primitivt samhälle känner sig otryggt och hotat då den fortplantningspotential, som den är så beroende av, hotas av homosexuellt beteende. Och tvärtom - ju större, starkare och högre utvecklat ett samhälle är, desto lättare är det att s.a.s. tolerera ett fenomen som är skadligt för ett grundbehov. Homosexualiteten är inte längre något reellt hot mot (det västerländska) samhället, menar därför stiftsdekan Kai Peltonen.
Vi bör också märka att det som förbjuds i dessa verser är homosexuella handlingar män emellan. Det sägs inget om lesbiska handlingar eller om homosexuell läggning, sådan vi känner till den idag.

En annan sexualetisk stadga är 3Mos 18:19, där samlag med kvinnan förbjuds under hennes menstruationsperiod. Gustafsson hänvisar till detta. Både för detta och för homosexuella handlingar påbjuds dödsstraff. Den som konsekvent vill följa GT:s sexualetiska stadganden bör alltså yrka på dödsstraff både för homosexuella handlingar och för samlag under mensen. Detta sker dock sällan, och då bör man fråga sig varför. Ger också de konservativa bibelläsarna och fundamentalisterna olika värde åt olika utlåtanden i Bibeln?
Jag vill rent av hävda att den som vill "läsa som det står" och ändå inte tar upp stenar för att förgöra dem som bryter mot stadganden som dessa, bryter mot de regler som de har fått av de Gud som de har skapat åt sig, och därmed riskerar de hans vrede och sitt eget eviga väl.

Det är intressant, tycker jag, att olika delar av 3Mos ges diametralt motsatt värde när det gäller sexualetiska frågor. Förutom de ovannämnda exemplen vill jag ta upp ytterligare ett, nämligen 27:3-7, där värdet av människor fastslås. Män är genomgående mer värda än kvinnor, personer i arbetsför ålder är mer värda än barn och gamla, och barn under en månads ålder värderas överhuvudtaget inte.
Denna poäng är intressant eftersom det oftast är samma personer som fördömer både homosexuellt beteende och fri abort. I det första hänvisar de till 3Mos 18, i det andra bortser de från 3Mos 27. Jag tar alltså här ingen ställning i frågan om abort, utan vill bara påpeka den interna motsättningen i argumentationen.

Arnell hävdar:

Ibland hör man argumentet att Gamla testamentets helighetslagar skulle vara ogiltiga i vår tid, med avseende på den juridiska och rituella tillämpningen, men ännu äga giltighet när det gäller den etiska tillämpningen. Men denna hermeneutiska princip (princip för tolkning) har inte sitt upphov i själva bibeltexten, utan har konstruerats i efterhand av konservativa kristna i en specifik teologisk tolkningstradition som inte är generellt förpliktigande.

Gentle Spirit är på samma linje:

The edict against homosexual sex […] is important only as a historical document, not as a set of rules to follow in this time.

Hope Remains kommer med en intressant översättning:

And with a male thou shalt not lie down in a woman's bed; it is an abomination. (18:22)
And a man who will lie down with a male in a woman’s bed, both of them have made an abomination; dying they will be put to death, their blood is on them. (20:13)

De går igenom verserna ord för ord, och konstaterar sedan:

It can be seen that, rather than forbidding male homosexuality, it simply forbids two males to lie down in a woman’s bed, for whatever reason. Culturally, a woman's bed was her own. Other than the woman herself, only her husband was permitted in her bed, and there were even restrictions on when he was allowed in there. Any other use of her bed would have been considered defilement. Other verses in the Law will help clarify the acceptable use of the woman's bed (Lev. 15).

Senast uppdaterat 21.11.09.

Trans-bibeln (5Mos 22:5)

Förkortningen "hbt", som jag använder rätt mycket när jag bloggar (särskilt i Hbt-bibeln), kommer från "homosexuella [av båda könen], bisexuella och transpersoner [transsexuella och transvestiter]". Det som jag mest har behandlat är h-et; b-et har jag vidrört, men t-et har jag i det närmaste förbigått. Men nu är det då dags.
Först ett par citat från Wikipedia:

Transperson är ett paraplybegrepp som tillkommit framför allt för att kunna vara en samlande term i sexualpolitiska frågor. Med transpersoner menas oftast personer som genom sina könsuttryck och/eller könsidentiteter avviker från könsnormen. Det kan till exempel vara transvestiter, transgenderister, dragkings/dragqueens, transsexuella, intergender och intersexuella. [...]
Transpersoner anses ofta bryta mot samhällets könsnormer, antingen genom sin könsidentitet, sin bakgrund eller sitt könsuttryck. Detta resulterar i att gruppen drabbas av liknande problem som andra minoriteter som inte anses följa normen, exempelvis homosexuella eller invandrare. Fördomar, öppet avståndstagande, våld eller hot om våld, diskriminering och internaliserad rädsla kan innebära att transpersoner har sämre psykosocial situation än andra personer, men mycket lite forskning finns på området. [...] Samtid[i]gt bör nämnas att många transpersoner givetvis mår bra och lever lika bra liv som den övriga befolkningen. (art. Transperson)

En transsexuell person har en permanent upplevelse av att tillhöra det motsatta könet. Vanligen önskar personen korrigera den felaktiga kroppen med medicinsk och kirurgisk behandling.
Transsexualism bör inte förväxlas med sexuell läggning eller beteende. Transsexuella kan vara antingen heterosexuella, bisexuella eller homosexuella.
Den vedertagna behandlingen för transsexualism är könskorrigerande behandling och, i de länder där detta tillåts, även ett juridiskt könsbyte. [...]
Problem i form av depressioner, självhat, ångest och självmord är vanliga om personen inte får behandling. På grund av samhällsnormen berättar många inte om sin transsexuella bakgrund efter avslutad behandling, då rädslan för diskriminering och utanförskap är stor. [...]
Vad som orsakar transsexualism är inte fastslaget, men vetenskapen lutar alltmer åt en förklaring som menar att grundorsaken kan vara biologisk, alltså medfödd. (art. Transsexualism)

I Bibeln (5Mos 22:5) finns förbud mot att klä sig i det motsatta könets kläder (transvestism). Förbudet ingår dock i den lag som inte mer gäller idag, och verkar vara motiverat av en vilja att inte ändra på den patriarkaliska ordning som råder i skapelsen: Gud, mannen, kvinnan, djuren, i den ordningen. Om en man klädde sig som en kvinna eller en kvinna som en man bröts den "naturliga" ordningen och hela skapelsen hotades. Därför var straffen rigorösa, även om något straff inte direkt föreskrivs i 5Mos 22:5.
Den mest kända person som drabbades av detta är säkert Jeanne d'Arc (1412-31, helgonförklarad 1920), som blev bränd på bål för sin vägran att klä sig i kvinnokläder. Att det dessutom fanns starka politiska motiv bakom, ändrar inte den grundläggande konstellationen.
I våra dagar, i vårt samhälle, är det ingen som ens lyfter på ögonbrynet längre om någon klär sig i det motsatta könets kläder - så länge det är frågan om kvinnor som klär sig i manskläder (t.ex. byxor)! Åt andra hållet är det ju fortfarande inte helt accepterat, kunde man säga...

Transsexualism är däremot en okänd företeelse i Bibeln. Därför bör vi se till grundvalarna för den kristna etiken när i bedömer den. Jag syftar naturligtvis på det Dubbla kärleksbudet. Transsexuella har en besvärlig sits p.g.a. omgivningens fördomar och okunskap, och dem bör vi som kristna och som medmänniskor försöka motverka, både i oss själva och i andra. Transsexualismen är dock besvärlig redan i sig, eftersom den innebär en splittring i personen - kropp och själ (för att nu använda de termerna) passar inte helt ihop. Om detta inte åtgärdas fysiskt, kan det leda till grava psykiska svårigheter för personen. Därför bör vi försöka använda den medicinska kunskap och skicklighet som står till buds för att i görligaste mån korrigera det som har gått snett - och då talar jag om psykiatri, såväl som endokrinologi och kirurgi.
Hur är det möjligt att transsexualism förekommer? Skulle Guds skapelse vara felaktig? Sådana frågor har jag fått höra. Men transsexualism är inte det enda tecknet på att något har gått snett efter skapelsen. Gud såg att det var gott, står det upprepade gånger i skapelseberättelserna i 1Mos 1-2, men det är uppenbart att allt inte längre är gott. Bibeln förklarar saken med syndafallet (1Mos 3).
Faktum är att vi skapade varelser drabbas av både ett och annat som vi behöver t.ex. kirurgisk hjälp för att råda bot på. Den som med skapelseargumentation talar emot sådan hjälp till transsexuella, bör logiskt sett också tala emot t.ex. hjärttransplantationer. Hjärtfel är ju också ett tecken på den fallna skapelsen.

Senast uppdaterat 30.3.08.

Rut och Noomi (Rut 1-4)

Ett stort problem med hbt-frågor är att de som det berör är osynliga, särskilt historiskt. Bögar och flator har helt enkelt varit tvungna att stanna i "skåpet" för att överleva rent fysiskt. Homosexualiteten har ansetts (och anses på vissa håll fortfarande) vara en synd, ett brott och en sjukdom, och ofta har den varit och är belagd med dödsstraff. Om vi vill se de homosexuellas spår, måste vi läsa de historiska dokumenten mellan raderna, så att vi hittar det som sägs endast implicit.
Min poäng med inläggen om Rut och Noomi eller David och Jonatan är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.
Men det är klart att ett sådant övervägande kräver en viss öppenhet, och om den saknas klamrar man sig fast vid det som man alltid har ansett. Med vilket jag inte vill säga att alla som är av annan åsikt än jag skulle vara trångsinta fanatiker.

Först ett kort referat av berättelsen.
Noomi (som på en del andra språk heter "Naomi", om det intresserar) var en kvinna från Betlehem, som med sin familj flydde undan en hungersnöd till grannlandet Moab. Där gifte sig hennes söner med lokala kvinnor, men så dog både Noomis man och hennes söner. Då beslöt hon sig för att återvända hem, och hennes svärdotter Rut följde med, eftersom de älskade varann. Hemma i Betlehem gifte sig Rut med den respekterade, rike och gode Boas. Deras son Oved, som blev kung Davids farfar, uppfostrades av Noomi.

Ruts bok innehåller flera rätt omvälvande budskap. Ett är följande: I 5Mos 23:2-6 stadgas att moabiters efterkommande inte ens i tionde led får upptas i Herrens församling. Ändå blev moabitiskan Ruts son anfader till den store hjälten David (4:17), som ju därmed hade moabitiskt blod i ådrorna! Vilket slag mot dem som eftersträvade etnisk renhet till varje pris (t.ex. Nehemja)! Detta måste ha varit ett kontroversiellt budskap på sin tid, och också i vår tid är detta antirasistiska och antichauvinistiska budskap viktigt att komma ihåg.

Omvälvande är också den kärlek som råder mellan de två kvinnorna. När Noomi föreslår att Rut kanske borde stanna kvar i sitt eget land i stället för att följa med henne till Betlehem, svarar Rut (1:16f): "Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst - endast döden skall skilja oss åt."
Denna mycket starka kärleksförklaring används på många håll i vigselsammanhang - både homo- och heterosexuella - eftersom det är en av de få jämbördiga kärlekar som finns i den annars rätt patriarkala Bibeln. Att det är en kärlek mellan två kvinnor tänker knappast många heterosexuella på - och det är inte heller nödvändigt, för denna text illustrerar två jämbördiga parters kärlek för varann oberoende av könskonstellation.
Men här handlar det alltså uttryckligen om två kvinnor som älskar varandra. Och det erkänner också omgivningen, intressant nog. Kvinnorna i staden säger till Noomi (4:15): "[Rut] älskar dig och är mer för dig än sju söner."

Intressant är även förhållandet mellan Boas och de båda kvinnorna. Två ensamma änkor hade stora svårigheter i det patriarkaliska samhället utan någon man som tog hand om dem. Därför behövde Noomi och Rut Boas. Noomi uppmanar Rut att få Boas att gifta sig med henne, för att hon "skall få det tryggt och bra" (3:1). När Boas inser vad som är på gång säger han till Rut (3:10): "Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika." Att det är trofastheten mot Noomi som Boas hänvisar till kommer fram tidigare i berättelsen (2:11), och genom att välja den godhjärtade och rike Boas, som inte längre är någon ungdom, gör Rut det möjligt att fortsätta att leva med Noomi i tryggade ekonomiska och juridiska förhållanden.
Vidare får Boas och Rut en son, Oved, men omgivningen inser vad som har skett (4:17): "Noomi har fått en son!" Oved har alltså två mödrar (och en far), och det är den icke-biologiska modern som vårdar honom (v. 16). De homosexuella som längtar efter barn har därför här ett bibliskt exempel. Idag finns många fler tekniska möjligheter för barnalstring, men på den tiden var detta den enda chansen.

Den traditionella, avsexualiserade tolkningen av kärleken mellan de två kvinnorna är på inget sätt omöjlig eller värdelös den heller. Ändå vill jag lyfta fram denna alternativa tolkning, för att visa på hur Bibelns berättelser också kan användas till att belysa medmänsklighet i förhållande till dem som är annorlunda än samhällets norm - dem som också Jesus i första hand vände sig till.
En kommentator skrev: "Det som relationen mellan Rut och Noomi beskrivs som är en kärleksfull relation mellan svärdotter och svärmor. Inget annat." Jag håller helt med detta - med undantag för de sista två orden. De begränsar Bibelns mångsidighet och Guds djup på ett oacceptabelt sätt. Min tolkning kan förstås vara felaktig, men att påstå att det endast finns en rätt tolkning är nog att göra våld på texten.
"Skrift skall med skrift tolkas", heter det, och här tolkar jag alltså berättelsen om Rut och Noomi med tillhjälp av det dubbla kärleksbudet (Luk 10:27).

Senast uppdaterat 30.12.09.

David och Jonatan (1Sam 18-20, 2Sam 1:26)

Ett stort problem med hbt-frågor är att de som det berör är osynliga, särskilt historiskt. Bögar och flator har helt enkelt varit tvungna att stanna i "skåpet" för att överleva rent fysiskt. Homosexualiteten har ansetts (och anses på vissa håll fortfarande) vara en synd, ett brott och en sjukdom, och ofta har den varit och är belagd med dödsstraff. Om vi vill se de homosexuellas spår, måste vi läsa de historiska dokumenten mellan raderna, så att vi hittar det som sägs endast implicit.
Min poäng med inläggen om Rut och Noomi eller David och Jonatan är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.
Men det är klart att ett sådant övervägande kräver en viss öppenhet, och om den saknas klamrar man sig fast vid det som man alltid har ansett. Med vilket jag inte vill säga att alla som är av annan åsikt än jag skulle vara trångsinta fanatiker.

En intressant passage i sammanhanget är 1Sam 18:1-4, som bloggaren Aqurette nämner. I passagen står bl.a. (vv 3f): Jonatan slöt ett förbund med David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv. Han tog av sig manteln han bar och gav den åt David, liksom sina övriga kläder och t.o.m. svärdet, bågen och bältet.
Jonatan och David älskar varandra och sluter ett förbund. Men ett hurdant förbund? Jonatan ger gåvor åt David. Saul beslutar att inte skicka hem David igen (v. 2), utan han blir en del av kungens familj. Jonatan klär av sig naken inför David. I ett hurdant förbund sker sådant? Är det inte tydligt att detta är ett äktenskapsförbund mellan de två unga männen, ett förbund som går betydligt längre än ett icke-sexuellt vänskapsförbund?

I ett inlägg om Svenska kyrkans förslag till ordning för välsignelse av registrerat partnerskap skrev jag bl.a. följande:

I slutet av förslaget finns också en lista på bibelläsningar och andra alternativa moment. Dessa bibelstycken är till stor del sådana som förekommer också vid vigslar […], men ett par "nykomlingar" har gett upphov till diskussion, har jag förstått. Dessa är Rut 1:16b-17 och 1Sam 18:1-3, 20:13b-17, 41b-42. Dessa handlar om kärleken mellan Rut och hennes svärmor Noomi respektive David och hans vän Jonatan.
Kritiken går ut på att dessa par inte var homosexuella kärlekspar, och därför inte borde hänvisas till vis en välsignelse av partnerskap. Nå, för det första finns det en viss homoerotisk spänning åtminstone mellan David och Jonatan ("han älskade honom lika högt som sitt eget liv"). För det andra är det många av de texter som används vid vigslar (ett "heteroerotiskt" tillfälle, alltså) som talar om icke-erotisk kärlek, t.ex. det alltför ofta använda 1Kor 13. Varför får inte sådana då användas vid välsignelser av partnerskap? Jag tycker att textvalen är utmärkta!

Gustafsson skriver:

Frågan om relationen mellan David och Jonatan var mer än vänskap har diskuterats. Texterna talar om ett djupt förhållande men ej om genitalt umgänge.
Vi lämnar frågan öppen men konstaterar att många homo/bisexuella har funnit identifikationsobjekt i David och Jonatan.

Också Wikipedia skriver om temat.

Senast uppdaterat 6.9.09.

Tempelprostitution (1Kung 14:24 m.fl)

Det bibliska fördömandet av homosexuellt beteende hänger ihop med att det sågs en form av avgudadyrkan. Detta gäller, enligt Dawson, särskilt fem verser i GT, nämligen 5Mos 23:17, 1Kung 14:24, 15:12 och 22:47 samt 2Kung 23:7. Hetero- och homosexuella prostituerade ("kulttjänare" i Bibel 2000) förrättade fruktbarhetsriter till sina gudars ära, och israeliterna tog gärna efter, så att den sakrala rituella prostitutionen blev en integrerad del av israeliternas egen religionsutövning. Detta förekom tydligen redan under patriarkernas tid, såsom framgår av berättelsen om Juda och Tamar i 1Mos 38, och när kung Josia reformerar den judiska kulten i 2Kung 23, kastar han ut de prostituerade från själva templet i Jerusalem och förstör deras bostäder där.

Rituell prostitution var inte ovanlig i antiken. I vissa religioner återskapade man det heliga äktenskapet mellan gudarna genom att själv hänge sig åt sexuell aktivitet i eller kring helgedomen. Emellanåt förväntades alla gudstjänstdeltagare ta del i detta - vilket, inte helt oväntat, utgjorde en stark dragningskraft på pilgrimer av olika slag, också judar. Ett svagt eko av denna fertilitetskult har vi i våra dagars majstång, som religions- och kulturhistoriskt sett är en fallisk fertilitetssymbol.

De flesta kulttjänare var kvinnor, men också män var inblandade. Vi kan inte vara säkra på om män "betjänade" män, men det är det allmänna antagandet. Inte heller kan vi vara säkra på att alla prostituerade var frivilliga eller om en del av dem var slavar av något slag. Hoseas hustru (Hos 3:1-4) verkar ha varit slav. Att Hosea är tvungen att fördöma denna praxis (t.ex. 2:2-5; 4:14) visar att den förekom i Nordriket långt in på 700-talet f.Kr., och trots att kungarna Asa (1Kung 15:12) och Joshafat (1Kung 22:47) försökte utplåna den hundratrettio år eller så före Hosea, måste Josia göra om jobbet tvåhundrafemtio år senare.

Rituell prostitution var för bibelskribenterna starkt förknippad med denna avgudadyrkan. Redan det var tillräcklig orsak att fördöma den. Eftersom sexualiteten för dem dessutom hörde hemma endast i ett monogamt förhållande, och de enda tänkbara monogama förhållandena var heterosexuella äktenskap, gjorde det att den homosexuella aspekten fördömdes ännu starkare, eftersom den, förutom att vara hednisk avgudadyrkan, också var ett uttryck för äktenskapsbrott.

Senast uppdaterat 22.2.07.

Eunucker (Jes 56:4f, Matt 19:12)

Redan i GT förekommer ett accepterande av sexuellt avvikande personer.

Exempelvis hade enligt Mose lag (5Mos 23:1) kastrerade män, eunucker, ingen rätt att bli medlemmar i församlingen eller på andra sätt fira gudstjänst. I 3Mos 21:20 räknas "skadade testiklar" upp bland de lyten som en präst inte fick ha, och detsamma gällde offerdjur enligt 3Mos 22:24 (jfr Mal 1:14).
Ändå säger Jesaja (56:3-5): … den snöpte skall inte säga: "Jag är ett förtorkat träd." Ty så säger Herren: Snöpta som iakttar mina sabbater, som gärna gör min vilja och håller fast vid mitt förbund, de skall i mitt hus, inom mina murar, få ett namn, ett äreminne som är bättre än söner och döttrar. Ett evigt, oförgängligt namn skall jag ge dem. Den apokryfiska boken Salomos vishet (3:14) har liknande tongångar. Vi märker här att det inte är det yttre beteendet, utan vad vi har i hjärtat, som är det avgörande. Detta kan vi mycket väl omsätta på dagens homosexuella.

I olika bibelöversättningar används (helt naturligt) olika ord för att beskriva vad det är frågan om. Den rätt bokstavliga King James Version från år 1611 använder (liksom andra engelska översättningar) ordet eunuch i sammanhang där t.ex. Bibel 2000 talar om hovmän i allmänhet.
Men vilka var då eunucker? Naturligtvis kunde det förekomma att en man hade mist sina testiklar i någon olycka, men vanligare i många kulturer, både i biblisk tid och senare, var att tjänstemän av olika slag var kastrater. När Filippos möter den etiopiske hovmannen i Apg 8:26-40, beskrivs denne med ordet eunoûkhos (bokst. "bäddbevakare"). Men det var inte bara haremsvakter som var kastrater (som i det ottomanska riket), utan hela den högsta tjänstemannakasten kunde vara det, såsom i Kina fram till kejsardömets fall 1912. Också kastrering av konstnärliga skäl förekom - skönsjungande pojkar kastrerades som känt i Europa under många hundra år för att de inte skulle genomgå målbrottet. Den siste kastratsångaren hann rent av sjunga in skivor innan han dog så sent som i början av 1900-talet.
Detta gör att man inte automatiskt kan utgå från att alla som i Bibeln beskrivs som eunucker verkligen var kastrerade, utan ordet kan också ha haft en allmännare innebörd av "tjänsteman". Å andra sidan kan det också förekomma att olika hovmän vars sexuella status inte uttryckligen nämns också kan ha varit bokstavliga eunucker.

En intressant passage i NT som nämner eunucker på ett accepterande sätt är Matt 19:11f. Jesus har i sammanhanget talat för äktenskapet och mot skilsmässa. När lärjungarna förundrar sig och konstaterar att det då är bäst att förbli ogift, svarar Jesus: "Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. Det finns sådana som är utan kön [eunoûkhoi] från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta." (Kyrkofadern Origenes lär i bokstavlig lydnad för denna passage ha kastrerat sig - men det är en bisak.)
Den bokstavliga betydelsen av Jesu ord tyder på att detta handlar om sterila, kastrerade respektive i celibat levande personer. Dessa kontrasteras med det förbud mot skilsmässa som Jesus kommer med strax innan, och kontentan blir att den som inte kan leva i äktenskap utan att skilja sig, bör hellre låta bli att gifta sig, just så som lärjungarna konstaterar i v. 10.
Ändå hindrar inget att vi tränger djupare. Man föds (i praktiken) med den sexuella läggning man har. Med tillägget "i praktiken" vill jag säga att frågan om homosexualiteten är genetiskt betingad eller kommer av någon faktor i uppväxten är irrelevant i detta sammanhang, för den sexuella läggningen uppstår så tidigt att man inte själv kan påverka den. Det finns "eunucker" som är sådana från födseln, konstaterar också Jesus. Det han ger uttryck för i denna passage är just en kunskap om och en icke-fördömande hållning mot människor som föds med avvikelser och variationer beträffande det som har med könet att göra. Konkret handlar det eventuellt om intersexualitet (hermafrodism), men angränsar också till transsexualitet, förutom till homosexualitet. Jesus understryker att det här är saker som är mycket svåra att förstå, och tycks efterlysa en ödmjuk hållning.

Senast uppdaterat 9.5.07.

En homosexuell Antikrist? (Dan 11:37)

Bland "anti-gay"-förkunnare finns en del som gärna läser Bibeln i den engelska översättningen King James Version (KJV) från 1611. Det må stå dem fritt, men de bör då vara medvetna om riskerna.

En förkunnare, som jag bloggade om på Kalles kyrkliga kommentarer, rycker KJV:s översättning av Dan 11:37 ur sitt sammanhang och citerar dessutom versen endast delvis: Neither shall he [Antichrist] regard... the desire of women....” Förkunnarens slutsats är att Antikrist skall vara homosexuell.
Citatet lyder dock i sin helhet: Neither shall he regard the God of his fathers, nor the desire of women, nor regard any god: for he shall magnify himself above all. Den kommande kungen söker sig en ny gud, är alltså betydelsen. I Bibel 2000 lyder versen: Han frågar inte efter sina fäders gudar eller den gud som kvinnorna älskar, han bryr sig inte om någon gud utan menar sig stå över dem alla.
När KJV i detta sammanhang nämner "the desire of women" betyder det alltså inte "kvinnornas åtrå", vilket är den bokstavliga betydelsen, utan den gud som är kvinnornas åtrå; enligt noten i Bibel 2000 kunde detta vara fruktbarhetsguden Tammuz/Adonis eller vinguden Dionysos/Bacchus.
Slutsatsen är alltså att förkunnaren inte har läst versen i sitt sammanhang, inte heller har förstått vad den handlar om, men däremot läser den med en stark förförståelse. Detta är inte exegetik, utan eisegetik (att läsa saker in i en text).

Senast uppdaterat 31.5.09.

Jesus (Matt 1:1-Joh 21:25)

Varken Jesus själv eller evangelierna som helhet nämner homosexualitet med ett enda ord.
(Detta gäller alltså den historiske Jesus - den förandligande tanken att Jesus skulle ha talat genom sina apostlar så att det t.ex. Paulus säger ska tolkas som Jesu ord är något långsökt. Pauli texter var inspirerade av den heliga Anden i lika hög grad som den övriga Bibeln, men Paulus var inte Jesus.)
Någon har argumenterat att Jesus skulle tala för heterosexualitet när han talar mot skilsmässa i Matt 19:1-12 och hänvisar till skapelsen i vv. 4f, men den tolkningen anser jag nog vara långsökt. Med minst lika stor legitimitet kan man säga att han talar för sexuella minoriteter genom att nämna eunucker i v. 12.
Eftersom homosexualiteten inte nämns i Jesu undervisning, kan vi dra slutsatsen att den inte var någon stor eller central fråga varken för honom eller för de första kristna. Jesu tystnad leder mig till att anse att Jesu allmänna undervisning om att vi skall bete oss kärleksfullt mot varandra bör appliceras också i mötet med homosexualitet (må sedan mötet vara "inre" eller "yttre").
Jesu tystnad har också tolkats som ett tyst medhåll till den judiska negativa attityden. I och för sig inte otänkbart. Om allt som Jesus inte nämner skall tolkas så, undrar man ändå t.ex. varför Paulus (tydligen med Jesu auktoritet) kan tala emot omskärelsen, som då var och nu är praxis hos judarna och som Jesus inte heller nämner.

Jesus säger i Bergspredikan (Matt 5:17-20): “Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket. Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.” Så fortsätter han med att skärpa lagens bud att gälla inte bara vårt beteende utan också våra tankar.
Detta tolkas ibland oeftertänksamt till att betyda att den gammaltestamentliga lagen eller (lustigt nog) delar av den fortfarande skulle vara giltiga. Vilka delar man väljer beror på ens egna premisser och ens egen förförståelse.
Då missar man två poänger. 1. Jesus undervisar detta under det gamla förbundets tid, innan sin död och uppståndelse. 2. Jesus uppfyllde lagen på korset, och det betyder att “allt har skett,” som han säger i v. 18.
Under sin livstid kritiserar han fariseerna och de skriftlärda för hyckleri och dubbelmoral. De gör (ärliga) försök att följa lagen, trots att de märker det omöjliga i det. Deras lösning på problemet är att hitta på egna regler som är möjliga att följa, men Jesus säger att den lösningen inte är god, att det behövs en radikalare lösning, nämligen att han offrar sig själv, och på så sätt en gång för alla uppfyller lagen.
Och när han har uppfyllt lagen och “allt har skett,” gäller den inte längre. Det är endast den etik som Jesus destillerar ur lagen som gäller (alltså det Dubbla kärleksbudet), inte alla de regler för offer, rituell renhet m.m. som lagen också innehåller. Typexempel på detta är reglerna i 3Mos 17-26.

Senast uppdaterat 7.5.07.

"Rhaka!" (Matt 5:22)

I Jesu Bergspredikan (Matt 5-7) ingår versen 5:22, som Bibel 2000 översätter så här:

Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld.

Det uttryck som här översätts med "den som okvädar sin broder ..." lyder bokstavligen översatt: "Den som säger till sin broder: 'Rhaka!' ..." Matteus låter här ett arameiskt ord, tydligen använt av Jesus, stå kvar, men de flesta översättningar har utplånat denna speciella hänvisning.
Ordet rhaka används som okvädningsord, det råder det ingen tvekan om. Men även om ordet kan översättas med t.ex. "Ditt dumhuvud" (såsom Folkbibeln gör) eller helt enkelt transkriberas (såsom i King James Bible eller New International Version), säger det ännu lite om vilka nyanser ordet hade.

Den engelska Wikipedia-artikeln om gay bashing (alltså våldshandlingar som specifikt riktar sig mot homosexuella) hänvisar till boken Homophobia: A History av Byrne Fone, där författaren hävdar att ordet rhaka skulle hänvisa till någon som är värd att spottas på och ofta användes för att förolämpa homosexuella (fastän det begreppet inte då ännu fanns). Om detta är fallet, ger Jesus en strikt varning mot verbal gay bashing - och på den stegrande skala som han retoriskt använder i denna vers ser vi att det kan gå åt helvete för den som ägnar sig åt sådant.
Att fysisk gay bashing är mot Bibeln och mot Jesu lära är naturligtvis fullständigt självklart.

Senast uppdaterat 27.7.08.

Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27)

Det dubbla kärleksbudet lyder i en sammanfattad form: Du skall älska Gud över allting, och din nästa som dig själv.
Jesus ger oss detta bud i flera sammanhang. I Matt 22:34-40 och Mark 12:28-34 ger han det som svar på frågan om vilket bud som är störst och viktigast, och konstaterar: På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna. I Luk 10:25-28 får Jesus frågan vad man skall göra för att få evigt liv, och den besvarar han med det dubbla kärleksbudet. Sedan berättar han liknelsen om den barmhärtige samariern som svar på följdfrågan ”Vem är min nästa?”

Detta bud sammanfattar den etisk-moraliska delen av den gammaltestamentliga lagen, alltså den del som fortfarande gäller för oss kristna. Det som faller utanför hör till den kultiska lagen, som inte längre är giltig. Jesus kom inte för att upphäva lagen, utan för att uppfylla den, säger han i Bergspredikan (Matt 5:17). Han uppfyller lagen genom korset och befriar oss genom uppståndelsen. Han definierar en sammanfattning av lagen i det dubbla kärleksbudet. I vår tolkning av den gammaltestamentliga lag som Jesus talar om, bör vi som hermeneutisk princip (alltså tolkningsmetod) ha just det dubbla kärleksbudet, på vilket allt - enligt Jesus själv - vilar.

Genom det dubbla kärleksbudet sammanfattar Jesus lagen och profeterna. Allt som strider mot kärleksbudet är förkastligt och allt som inte strider mot det blir exempel på hur det kan följas. Så är fallet med de tio budorden - första tavlan (bud 1-3) visar hur vi kan älska Gud, medan andra tavlan (bud 4-10) ger exempel på hur vi kan älska vår nästa.
När Jesus på korset uppfyllde lagen (Mt 5:17) öppnade han vägen för oss till Gud. Vi går inte den vägen genom att hålla buden, utan genom att tro på honom. Vi skall alltså inte älska Gud genom att hålla andra bud än det dubbla kärleksbudet, utan vi skall älska honom genom att älska honom!
Allt i Bibeln - och inom det kristna livet som helhet - allt måste underkastas den kärlek som Gud visar oss i Kristus, och som Jesus själv sammanfattar i det dubbla kärleksbudet.
Också Paulus (vars förment homofoba uttalanden - Rom 1:26f, 1Kor 6:9f och 1Tim 1:10 - ofta citeras i sammanhanget) talar med samma röst som Jesus när han skriver: Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet (Rom 13:8-10).

Det finns inga lagbrott, utom det som är kärlekslöst.
Det finns ingen synd, utom det som skadar någon.
Men redan detta är förstås för mycket för oss människor.

Det dubbla kärleksbudet är ett av de klaraste tecknen på att vi måste acceptera varandra sådana som vi är, stöda varandra att leva i tro, hopp och kärlek, och hjälpa varandra att bli de människor som vi är tänkta att vara.

Jag har också behandlat det dubbla kärleksbudet i en predikan 15.10.06.

Senast uppdaterat 21.9.07.

Marta och Maria (Luk 10:38-41; Joh 11:1-44, 12:1-10)

Evangelierna beskriver Marta, Maria och Lasaros (eller Lasarus) som syskon som bodde tillsammans i Betania och som var några av Jesu närmaste vänner.
I Luk 10 ställer Marta till med fest när Jesus besöker dem, medan Maria hellre lyssnar på hans undervisning. Dagens Martha-rörelse har tagit sitt namn av den husliga Marta, men Jesus säger att det är Maria som har valt "det som är bäst." Här nämns inte Lasaros.
I Joh 11 och 12 blir Lasaros sjuk och dör. Jesus tröstar systrarna och sörjer tillsammans med dem, men väcker sedan upp Lasaros från de döda. I detta sammanhang erkänner Maria Jesus som Messias, och vid följande besök smörjer hon hans fötter med dyrbar balsam. I parallellberättelserna (Matt 26:6-13, Mark 14:3-9 och Luk 7:36-50) används termen "synderska" om kvinnan som smörjer Jesu fötter i Betania, men hennes namn nämns inte där.
Inom den romersk-katolska kyrkan identifieras Maria med Maria från Magdala (som också kallas Maria Magdalena), medan protestantiska och ortodoxa teologer anser att det är frågan om två olika personer.

Om man läser om dessa personer med öppna ögon, finns det indikationer på att allt kanske inte var så "traditionellt". Två ogifta, barnlösa systrar och en ogift bror. Detta i en tid och en kultur där äktenskapet var närmast en självklarhet, och de som inte gifte sig ofta ansågs vara misslyckade medlemmar av samhället. Att Jesus älskade dem är inte ovanligt, förstås, men vad var det som drog honom till denna udda familjegrupp?
Under de senaste århundradena har det på våra breddgrader inte varit ovanligt att kvinnor - systrar eller ej - har levt tillsammans utan att någon har höjt på ögonbrynen. En del av dessa kvinnopar har varit lesbiska älskande, som har haft en helt annan möjlighet att leva ut sin sexualitet än sina manliga motsvarigheter. Att utgående från detta dra alltför långt gående slutsatser om syskonen i Betania ska man förstås akta sig för, men finns inte ändå möjligheten att Marta och Maria inte var biologiska systrar, utan "systrar" i kärlek? Att kalla sin hustru med den kärleksfulla termen "syster" finns det gott om exempel på i den antika litteraturen (t.ex. Tob 5:21).
Om så är, och Jesus visste om det (vilket vi i så fall får anta), visar hans kärlek till dem att han inte hade problem med att godkänna samkönad kärlek.

Visst är detta spekulativt, men jag vill visa på att den traditionella tolkningen inte är helt självklar.

Senast uppdaterad 18.1.11.

Kvinnan vid Sykars brunn (Joh 4)

I en predikan sade jag bl.a.:

Det som är tydligt är att omgivningens inställning till kvinnan vid Sykars brunn berodde på att hon var sexuellt avvikande. Normen var att en kvinna skulle gifta sig och sedan vara gift och föda och sköta barn tills hon blev änka. Sedan skulle hon helst inte ha med män att göra, utan hjälpa till i sina barns hem, kanske under sin sonhustrus kommando.
Den namnlösa kvinnan vid brunnen följde inte detta mönster. Hennes sexuella läggning handlade om att hon också som änka eller som frånskild sökte sig en ny man. Detta skedde rent av fem gånger, som vi känner till – och den siste av dem gifte hon sig inte med. Varför vet vi inte, men kanske prästerna vägrade förrätta en sjätte vigsel. En sådan inställning har vissa kolleger än idag; huruvida det är rätt, barmhärtigt eller kärleksfullt måste var och en själv bedöma.
Jesus talade med henne. Han visade henne medmänsklighet och kärlek. Han visste om de avvikelser från normen som gjorde att hon hade blivit utestängd från gemenskapen, men fördömde henne inte. Han konstaterade faktum – "Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man" – men det är inget fördömande. Hans inställning är liknande som den han visar äktenskapsbryterskan några kapitel senare (Joh 8). De som ville stena henne fick rannsaka sig själv när Jesus uppmanade den som var utan synd att kasta den första stenen. Slutresultatet var, som bekant, att ingen hade samvete att kasta någon sten. Inte heller Jesus fördömde henne, utan uppmanade henne bara att inte synda mer.

I vårt samhälle finns många som av en eller annan orsak har råkat i kläm. Det finns sådana som har drabbats av sjukdom, sådana som har problem med berusningsmedel, sådana som kämpar med sin ekonomi – men ingen av de grupperna har genom tiderna fått möta så mycket förakt som sexuella minoriteter. Det märker vi angående kvinnan vid Sykars brunn, och det vet vi när det gäller personer närmare oss i tid och rum.
Problemet är inte så mycket den s.k. sexuella avvikelsen i sig, utan omgivningens starkt negativa inställning till den. Vi använder termen "homofobi", trots att det i allmänhet inte är frågan om en skräck i egentlig mening. Och mycket av denna homofobi motiveras (åtminstone på ytan) med kristna religiösa argument. Jag tänker inte gå in på dem nu, men vill bara säga att homofoba argument hämtade från t.ex. Bibeln gör våld på Bibelns budskap och är tecken på en ytlig bokstavlig läsning av den heliga Skrift.
Men för att visa en kristen kärleksfull inställning behöver man inte nödvändigtvis hålla med mig om att homosexualitet inte är något som i sig är negativt. Den kristna kärleken är ingen åsiktsfråga, utan en attityd till medmänniskan. En kristen inställning går ut på att inte lägga sten på börda, utan tvärtom lyssna till och tala med den som andra vill fördöma. Såsom Jesus gjorde. För att kunna följa hans exempel måste vi kämpa med våra egna förutfattade meningar, åsikter och inställningar. Aposteln Johannes skriver (1Joh 4:20): Den som inte älskar din broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett.
Också detta är kristen tro. Också detta är att ge vidare av det levande vatten som vi har fått. Vi får gå ut och tjäna Herren med glädje – också genom detta.

Senast uppdaterat 16.1.11.

Petrus (Apg 10-11)

Många kristna i nytestamentlig tid ansåg att ingenting kunde vara mer motbjudande och mot Guds vilja än att behandla hedningar, alltså icke-judar, som jämlika, umgås med dem och (hemska tanke) äta tillsammans med dem. Inställningen var föraktfull och fördömande.
I en uppenbarelse visade Gud för Petrus att den attityden var orätt. Petrus blev strax därpå inbjuden att predika för romare, och genom hans predikan kom de till tro. Detta bekräftade för både Petrus och andra kristna ledare att Gud verkligen hade rivit skiljemuren och att alla var ett i Kristus. Berättelsen om detta finns i Apg 10-11.

Inte gör väl vi kristna samma misstag om igen genom vår attityd mot homosexuella?

Senast uppdaterat 6.1.07.

Onaturligt umgänge (Rom 1:26f)

Dessa verser, som ingår i helheten av vv. 18-32, talar om vilka konsekvenserna är av att medvetet välja bort Gud och vända sig till avgudar. I det sammanhanget nämner Paulus sexuella "lidelser" och "begär", men säger inte ett enda ord om kärlek, trohet, ansvar eller varaktiga relationer. När han skriver om "otukt" torde det vara utifrån den rådande situationen med allmänt omvittnat sexuellt utnyttjande av ynglingar, homosexuell prostitution och promiskuitet. Av sammanhanget ser man också att det förutsätts att de som hänger sig åt dessa renodlat sexuella utlevelser har vänt sig bort från Gud. Det samma gäller för den delen motsvarande heterosexuella beteendemönster.
Enligt Nyland (s. 43, not 1) är ordet porneía (som oftast översätts med "otukt") en teknisk term som hänvisar till sådana handlingar som förbjuds i Mose lag, bl.a. avgudadyrkan och vissa sexuella handlingar såsom incest, tidelag, sex med en menstruerande kvinna och manliga homosexuella handlingar.
Varken ogudaktigheten eller den sexuella utlevelsen är något som är grundläggande för personligheten, utan i båda fallen handlar det om ett handlingssätt som man medvetet har valt.
I det medvetna valet lämnar man "det naturliga umgänget" för ett "onaturligt". Naturargumentet står för skapelseordningen. Man bör dock vara försiktig vid användningen av detta begrepp; i 1Kor 11:14 angriper Paulus långhåriga frisyrer hos män med hänvisning till "själva naturen".

Gustafsson skriver:

För den nutida kristne homo/bisexuelle faller både argumenten avgudadyrkan och det medvetna valet bort. Han/hon har ofta varit troende så länge det går att minnas. Man väljer inte en homo/bisexuell läggning; den upptäcks - ibland mycket tidigt - som en redan befintlig företeelse.

Arnell tillägger:

Två kristna homosexuella människor - som vill leva i en relation präglad av ömhet, vänskap, kärlek och trohet - kan inte alls känna igen sig i det som Paulus beskriver i Romarbrevets första kapitel.

Bloggaren Aqurette skriver i en debatt:

Läser man Romarbrevet och Paulus texter noggrant så märker man att han skriver om heterosexuella som straffas med homosexualitet. Det onaturliga ligger i att de får lustar som går emot deras natur. Vem vet, om Gud blir arg under Pride så kanske han straffar bögarna med heterosexuella drifter som går emot deras natur. Det vore i så fall jämförbart med det straff som Gud gav männen och kvinnorna i Paulus text. Men de homofobiska teologerna väljer att kasta om texten så att straffet blir synden. Men eftersom vi har texten så kan varje homosexuell man och kvinna stå stark i förvissningen om att den synd Paulus beskriver är avgudadyrkan, för vilken alltså de heterosexuella straffas med för dem onaturliga homosexuella drifter.

Se också inlägget Four options in reading Paul.

Senast uppdaterat 17.7.09.

Jakob och Esau (Rom 9:13)

På en av sina många anti-hbt-affischer hänvisar Fred Phelps till Rom 9:13, där Paulus citerar Mal 1:2f i formen "Jag älskade Jakob men hatade Esau".
Vad detta har med homosexualitet att göra är inte direkt uppenbart. Jag kommer att skriva mer om saken, men f.n. hänvisar jag bara till Aqurette och hans källa Freeing the Spirit, en internetsida upprätthållen av församlingen MCC San Diego.

Senast uppdaterat 23.5.09.

"Mjuka" och "man-liggare" (1Kor 6:9f; 1Tim 1:10)

Paulus kommer på några ställen i sina brev (t.ex. 1Kor 6:9f, 1Tim 1:9f) med vad man kunde kalla kataloger över laster eller lastlistor. Dessa listor verkar dock vara rätt allmänna till sitt innehåll; de handlar inte till alla delar specifikt om den situation i urkyrkan som Paulus talar om i sammanhanget. En slutsats som man kan dra av detta är att han har använt sig av lastlistor som kommer från den tradition där han växte upp, alltså fariseisk judendom.
I dessa verser finns två omstridda grekiska ord, malakos och arsenokoites. Bokstavligen betyder de "mjuk" resp. "man-liggare". Vilken den tekniska innebörden är i detta sammanhang hos Paulus är dock mycket oklart, särskilt som det enligt Tolbert verkar som om han skulle ha myntat det senare uttrycket.
En vanlig tolkning är att det är frågan om den passiva resp. aktiva parten i sexuellt umgänge mellan män och ynglingar. Det kan vara frågan om promiskuitet, i så fall antagligen i ett sammanhang av pederasti och prostitution. Ändå är det värt att notera att Paulus inte använder en mer direkt teknisk term, trots att sådana också stod till buds - erastes "älskare", paiderasteia "pojkälskare", eromenos "den älskade pojken i ett pederastiskt förhållande", bara för att nämna några (lånade av Dawson).
Gustafsson har en intressant utvikning över antikens sätt att använda pluralformen malakoi.

Bibel 2000 översätter 1Kor 6:9 så här: Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män ... - och listan fortsätter i nästa vers, som avslutas med ingen sådan får ärva Guds rike. Denna översättning har slagit ihop malakos och arsenokoites till "män som ligger med andra män", alltså sådana som (åtminstone till beteendet) är homosexuella.
En ordagrann översättning av denna vers vore: Eller inte vet ni att orättfärdiga Guds rike inte skall ärva. Inte ni skall gå vilse [bildligt: bedra er], och inte otuktiga och inte avgudadyrkare och inte äktenskapsbrytare [möjligen bildligt: en som har avfallit från den rätta tron] och inte mjuka [malakoi] och inte man-liggare [arsenokoitai]…
Att översätta grekiskans arsenokoites - arsen är "man", koite ("soffa, säng") är bildligt "samlag" - med "homosexuell" är ännu möjligt, om än inte på långt när självklart. Att översätta det med "gosseskändare" eller "pedofil" är att gå för långt, eftersom det uttryckligen handlar om arsen, inte t.ex. pais, som vore "pojke". Ändå görs också det ibland. Man måste dock vara ytterst försiktig med att tolka innebörden i ett sammansatt ord på basen av de delar som det är sammansatt av - Tolbert har det engelska exemplet manhood, som minsann inte är sammansatt av man och hood!
Nyland (ss. 263f) visar att arsenokoites kan betyda någon som sysslar med analpenetrerande sex (med antingen en kvinna eller en man), en våldtäktsman, en mördare eller en utpressare. Det förekommer inte innan kejsartiden (alltså ungefär samtidigt som NT), inte ens hos komikern Aristofanes, vilket är märkbart, eftersom denne använder en uppsjö av beteckningar på olika former av homosexuellt beteende i sina komedier. Platons Symposium innehåller också en lång utläggning om sex och kärlek mellan män, men inte heller han använder ordet arsenokoites. Något århundrade senare använder olika kyrkofäder (bl.a. Polykarpus, Origenes och Johannes Chrysostomos) ordet för att beteckna det som är förbjudet i 3Mos 18:22 och 20:13, men i den grekiska översättningen Septuaginta (från c. 300 f.Kr.) används det inte.

Vad sedan gäller användningen av arsenokoites i lastkatalogen i 1Tim 1:10, bör vi som Dawson se till sammanhanget. I den aktuella versen finns en serie på tre ord som hör ihop: pórnois arsenokoítais andrapodistaîs. Ordet pórnos betyder i allmänhet "en manlig prostituerad", men ordet kan i NT få en vidare betydelse av "en som sysslar med sexuella överträdelser". Andrapodístes betyder "slavhandlare" eller "kidnappare". Arsenokoites behandlades ovan.
När dessa tre ord kombineras, kan vi anta att Paulus säger att prostituerade, horkarlar och sådana som tvingar andra till prostitution fördöms av Lagen. Och exempel på sådana har vi både i antiken och i våra dagar - tänk exempelvis på östeuropeiska kvinnor som tvingas till sexslaveri i väst eller på män också från vårt land som reser till Fjärran Östern för att ha sex med barn. Att lagen vänder sig mot sådant är det inte svårt att hålla med Paulus om.

Arnell uttrycker saken väl när han skriver:

Det är orimligt och ogudaktigt att generalisera utifrån Paulus ord och pressa dessa bibelverser till att utgöra Guds Ord avseende alla sorters sexualitet mellan personer av samma kön i alla typer av relationer i alla tider och i alla sociala och kulturella sammanhang. Så får man inte missbruka bibelns ord utifrån ett önsketänkande om att få enkla, klara och tydliga regler i komplicerade moralfrågor. Man gör sig i så fall skyldig till biblicism som i värsta fall kan bli en form av avguderi, d v s ett allvarligt brott mot det första budordet. Det är Gud ensam som vi skall tillbe och tjäna, inte bibelns bokstav. Och det är den levande Herren, Jesus Kristus, Guds Son, som är Ordet självt i dess djupaste och klaraste bemärkelse.

Detta är sant så mycket mer som vi de facto helt enkelt inte kan vara säkra på vad de aktuella orden egentligen betyder. Att fördöma en grupp människor på så lösa boliner är orättfärdigt och okristligt, för att uttrycka det milt!
Se också inläggen Four options in reading Paul och Jämförande bibelstudium: 1Kor 6:9.

Senast uppdaterat 29.12.09.

Man och/eller kvinna (Gal 3:28)

Lars Gårdfeldt (2005, 42) skriver:

I Genusrelationer i gungning - Om Paulus, jämställdhet och forskningsprogram gör professor Henry Cöster en [...] tolkning av den kristna människosynen, utifrån en exeges av Galaterbrevet 3:28. Cöster skriver:
"Paulus är i sin problemställning och i sina uttryck bestämd av att han är farisé. Detta kan i så fall förklara varför Paulus i Gal 3 använder de fariséiska formuleringarna:
'Jude eller grek' Dvs kulturellt måste man välja om man skall vara jude eller ej
'Slav eller fri' Dvs den messianska befrielsen innebär befrielse ur slaveri.
'Man och kvinna' Dvs antropologiskt är människa symbiosen av man och kvinna.
När nu Paulus har en i förhållande till fariséerna motsatt uppfattning så innebär det en negation av de fariséiska uttrycken, dvs:
Icke 'Jude eller grek'
Icke 'Slav eller fri'
Icke 'Man och kvinna'
Negationerna betyder således:
Både jude och grek
Både slav och fri
Oavsett man eller kvinna
Den genusrelevanta sista formuleringen tycks således vara en polemik mot den fariséiska föreställningen att människans 'värde' eller gudsrikestillhörighet ligger i hennes biologiska symbios. Istället har Paulus en tydlig och stark distans för att inte säga avoghet till denna genusrelaterade samlevnad mellan man och kvinna. Människa är varje individ som man eller kvinna."
Innebörden i Cösters utläggning av bibeltexten är således att människan inte behöver förtjäna sitt människovärde, genom att ingå i symbios med det andra könet, i syftet att ge liv. Människovärdet är kort sagt inget som förvärvas genom att man ingår i symbiosen "man och kvinna", människovärdet är något man redan äger, som man eller kvinna.

I anslutning till detta konstaterar Gårdfeldt i not 62:

Den romersk-katolske teologen Mark D. Jordan understryker även han genusrelevansen i Paulus formulering i Galaterbrevet 3:28 om att "nu är ingen längre ... man och kvinna". Jordan menar att formuleringen utgör en appell att gå emot all form av äktenskapsteologi byggd på nödvändiggjord könsdualitet. Därmed blir även äktenskap mellan man och man, respektive mellan kvinna och kvinna, möjliga.

Jag är medveten om att mina hänvisningar till både Cöster och Jordan är andrahandscitat, citerade genom Gårdfeldt, vilket i en akademisk text vore metodologiskt felaktigt. Jag har dock inte ännu hunnit kolla citaten - till vilket kommer att detta blogginlägg inte är en akademisk avhandling, utan ett inlägg i den pågående debatten.
Om någon har besvär med att läsa en så lång text som denna, sammanfattar jag slutsatserna:
"Människovärdet är kort sagt inget som förvärvas genom att man ingår i symbiosen "man och kvinna", människovärdet är något man redan äger, som man eller kvinna."
"... formuleringen utgör en appell att gå emot all form av äktenskapsteologi byggd på nödvändiggjord könsdualitet. Därmed blir även äktenskap mellan man och man, respektive mellan kvinna och kvinna, möjliga."

Senast uppdaterat 9.3.07.

Laglöshet och onaturlighet (2Pet 2:6-8; Jud v. 7)

Judas brev bygger till stor del på judiska (apokryfiska) utläggningar över GT. 2Pet 2 verkar i sin tur bygga på Jud. Därför kan det vara intressant att se hur de båda brevens författare behandlar samma passager. Särskilt utläggningen om Sodom och Gomorra är betydelsefull i detta sammanhang. Den ingår i en beskrivning av hur gudlösa människor beter sig och vilket deras öde är, och slutsatsen är att det kommer att gå lika för gudlösa människor också i våra dagar.
Först Judas (v. 7):

Tänk också på Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som på samma sätt som änglarna [jfr v. 6] bedrev otukt och onaturligt umgänge: de straffades med evig eld och är ett varnande exempel.

Det som Bibel 2000 översätter med "bedrev […] onaturligt umgänge", Folkbibeln med "följde onaturliga begär" och andra översättningar på motsvarande sätt, är på grekiska apelthoûsai opíso sarkòs hetéras, bokstavligen "gå bort efter annorlunda kött". Det bör nämnas att det "onaturliga umgänge" som nämns i Rom 1:26 är ett helt annat uttryck på grekiska, nämligen parà fýsin, "mot naturen".
Men vad betyder att "gå bort efter annorlunda kött"? Att det är frågan om någon sorts sexuella handlingar torde vara klart, särskilt som det kombineras med "otukt". Däremot anser jag att den vanliga tolkningen om att det skulle röra sig om homosexualitet inte håller måttet. Även om man bortser från själva uttrycket sarkòs hetéras, som i våra dagar snabbt och ytligt kan förknippas med heterosexualitet, så kan man knappast säga att homosexuella skulle gå efter "annorlunda kött", utan snarare "likadant".
Jag kan tänka mig minst tre möjliga tolkningar. Den minst sannolika - men dock möjliga - tolkningen är att det "annorlunda köttet" skulle vara fråga om djur, och att det som beskrivs här alltså vore tidelag. Mer sannolikt är att det gäller annat "kött" än den egna hustrun, och att "otukt och onaturligt umgänge" är en hebraiserande poetisk upprepning av den typ som förekommer rikligt i t.ex. Psaltaren. Eftersom Jud är starkt påverkat av GT, är detta ingalunda långsökt.
Den tredje tolkningen är kanske ändå sannolikast; jag stöder mig här på Nyland (ss. 236f, 390f). Med hänvisning till bl.a. 1Mos 6:4 (På den tiden - och även senare - när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden), kyrkofäder som Irenaeus, Tatianus, Tertullianus och Clemens av Alexandria, samt ett antal apokryfiska böcker som Första och Andra Henoksboken och Naftalis testamente, hävdar hon på ett mycket trovärdigt sätt att det rör sig om sex mellan människor och änglar ("gudaväsendena" i Bibel 2000, det bokstavliga uttrycket "Guds söner" i andra översättningar).
Slutsatsen blir då att Judas menar att sodomiterna lustade efter sex med änglar, precis som dessa (v. 6) ville ligga med människor. I båda fallen handlar det alltså om "otukt" med "annorlunda kött".

Petrus skriver i motsvarande passage (2Pet 2:6-8):

Städerna Sodom och Gomorra dömde [Gud] till att läggas i aska för att visa de gudlösa vad som väntar dem. Men han räddade den rättfärdige Lot, som led av de ogudaktigas utsvävande liv, för när den rättfärdige mannen bodde bland dem och fick höra om deras laglösa gärningar och själv såg dem plågades han dag efter dag i sin rättfärdiga själ.

När Jud talar om "otukt och onaturligt umgänge", så talar 2Pet alltså om "utsvävande liv" och "laglösa gärningar". Det förra uttrycket har sexuella övertoner, medan det senare ingalunda behöver ha det. Här behöver man på inget sätt läsa in något om homosexualitet, tidelag eller annat, utan får ta det som en rätt ospecificerad syftning på ondska och syndighet - för vilket sodomiterna sedan fick sitt straff.

Senast uppdaterat 25.7.08.

De 144.000 (Upp 14:1-5)

När de som försöker läsa Bibeln bokstavligt söker verser som fördömer homosexualitet, filtrerar de bort sådana verser som lika enkelt kan läsas som godkännande av homosexualiteten. Detta är mänskligt. Flera sådana verser har jag lyft fram på denna blogg.

Ytterligare en passage är början av Uppenbarelsebokens 14 kapitel. Där talas det om 144.000 personer som har en speciell ställning inför Gud i himlen (se också Upp 7:4-8). Själva antalet torde vara talmystik (12 gånger 12 gånger 1000), men beskrivningen av denna grupp har en intressant formulering. De beskrivs nämligen som "de som inte har befläckat sig med kvinnor, de är rena som jungfrur. Det är de som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en första skörd åt Gud och Lammet. I deras mun har det aldrig funnits någon lögn, de är fläckfria."
Många biblicistiska grupperingar har fattat tycke för denna grupp och identifierar sig med den. Ett tydligt exempel är Jehovas vittnen (se t.ex. Jehovas vittnens bibeltolkning 3). Därför är det intressant att Uppenbarelsebokens författare talar om dem som inte har befläckat sig med kvinnor - alltså (om man vill tolka det så) män som inte dras till kvinnor, utan till män!
Jag för dock inte på allvar fram denna tolkning, utan visar bara på att det med en fundamentalistisk bibelläsningsmetodik kunde vara möjligt att nå fram till diametralt motsatt resultat än vad fundamentalisternas förutfattade meningar i allmänhet förutsätter.

Senast uppdaterat 15.8.08.

Synd och syndare

Tanken att man skall kunna göra skillnad på en människa som begår en orätt handling och handlingen som sådan är frestande. Den kommer fram i uttrycket "Älska syndaren, hata synden." Och det låter bra, tills vi börjar granska den i sömmarna.
På ett samhälleligt och mänskligt plan måste vi naturligtvis separera människans handlingar från hennes person, så att en brottsling endast blir dömd för det han har gjort och inte för det han är. Men om vi ser existentiellt på frågan, blir det annorlunda.
I människan finns ingen uppdelning mellan ont och gott, mellan syndighet och syndfrihet. Ont och gott genomsyrar oss helt och hållet på ett oupplösligt sätt. Endast Gud kan skilja dem åt. Vi människor kan det inte, lika lite som vi kan skilja kropp och själ från varandra och ändå förbli i livet.

Synden kan inte skiljas från syndaren, utan varje kristen är simul iustus et peccator ("samtidigt rättfärdig och syndare"). I oss själva är vi som människor syndare, men genom Kristus har vi blivit rättfärdiga inför Gud. Vilket inte gör oss mindre syndiga. Vilket i sin tur inte gör oss mindre rättfärdiga. Skulle människan genom disciplin, inlärning och intensiv träning kunna nå fullkomlig helgelse hade hon egentligen inget behov av någon frälsare. Då hade Kristus inte behövt dö.
Att vi trots detta bör försöka sträva efter att bli bättre människor är klart. Bättre kan vi alltid bli, och det drar både vi själva och vår omgivning nytta av. Vi skall bara inte inbilla oss att dessa förbättringsförsök kan ha någon inverkan på vår syndiga natur eller på våra tendenser till ondska. Bättre kan vi bli, men aldrig goda helt igenom. Här behövs ett transcendent ingripande från Gud i Kristus genom den heliga Anden.

Om vi nu tar det lite mer specifikt och behandlar ett av specialintressena i denna blogg, nämligen homosexualiteten, får vi "Älska den homosexuelle, hata homosexualiteten." Att jag inte anser att homosexualiteten är en synd har kommit fram upprepade gånger på denna blogg, men det kan vi bortse från i detta sammanhang; den som använder uttrycket är antagligen av annan åsikt. Hur som helst är vår sexuella läggning minst lika mycket en del av vår personlighet som vår syndighet, och därför finns det en viss möjlighet till jämförelse.
Homosexualiteten är inget val. Detta måste fastslås en gång för alla. Ingen väljer att bli homosexuell; tvärtom skulle mången antagligen välja bort homosexualiteten om det vore möjligt, eftersom omgivningens inställning till homosexualitet gör livet besvärligt i Finland och livsfarligt i Iran. Det mesta man kan välja är att avstå från homosexuella handlingar, och då i allmänhet genom att avstå från sexuella handlingar överhuvudtaget, alltså genom att leva i celibat. Denna inställning till homosexualiteten motsvarar inställningen till alkoholism, där alkoholisten förblir alkoholist, men kan besluta att vara absolutist. Jag personligen har varit tvungen att välja mellan "allt eller inget", så jag har en viss insikt just i detta - även om alkoholismen till skillnad från homosexualiteten är en sjukdom.

För att fortsätta denna jämförelse: Om vi "älskar alkoholisten", vad är det då vi "hatar" - alkoholismen eller alkoholen? Om vi "älskar den homosexuelle", är det då homosexualiteten eller de homosexuella handlingarna vi "hatar"?
Oftast är det homosexualiteten som sådan som man tar avstånd från genom att använda det uttryck som här diskuteras. Detta innebär att den homosexuelle sätts i en ohållbar situation, eftersom han inte kan avstå från sin homosexualitet - utom genom att gå in i en livslögn som är värre än det ursprungliga tillståndet.
Den som läser sin Bibel bokstavligt och anser att de verser som nämner homosexuellt beteende fortfarande är giltiga, kan använda uttrycket i fråga om formen uttryckligen är "Älska den homosexuelle, hata homosexuella handlingar." Då har den man "älskar" en chans att överleva "kärleken", eftersom man kan ge sig in i ett celibat, om motivationen är tillräckligt stark (som t.ex. här).

Men homosexualiteten är ju ingen synd, så ...

Uppdaterat 20.8.07.

Inklusiva kyrkor och exklusiva

Det finns ett antal inklusiva kyrkor och församlingar i världen. Med det menar jag att de inkluderar (alltså innesluter, accepterar, välkomnar...) var och en som vill och behöver komma med i deras gemenskap, oberoende av ras, kön, ålder, social status, yrke, sexuell läggning eller andra bakgrundsfaktorer.

Till min sorg kan Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland inte räknas till dem. Den (förlåt, vi) exkluderar troende kristna på basen av boendeort och mantalsskrivning, och gör sig alltså skyldig till institutionell rasism (se närmare inlägget Baptiser des étrangers från 28.5.06). Den (förlåt, vi) vägrar acceptera icke-heterosexuella kristna som fullvärdiga medlemmar, med rätt till samma stöd och service från sin kyrka som heterosexuella. Vi är inte de värsta tänkbara exkluderarna, men vår kyrka är ändå exklusiv på en del punkter.
En annan (ö)känd exklusiv kyrka av det mest extrema slaget är Westboro Baptist Church, som tack och lov har endast några tiotal medlemmar i Topeka, Kansas, USA under ledning av pastor Fred Phelps. Adressen till kyrkans hemsida är subtil: GodHatesFags.com (alltså "Gud hatar bögar"). Den innehåller också hatpropaganda mot bl.a. den svenska kungafamiljen (på parallellsidan GodHatesSweden.com).

Bland de inklusiva kyrkorna är särskilt Metropolitan Community Churches (MCC) värda att nämnas. Det är ett samfund med rötter i pingstkyrkan som startade 1968 i Los Angeles, USA och nu är spritt över hela världen. Den närmaste församlingen ligger i Hamburg, Tyskland.
Också Christ Church of Peace i Jacksonville, Florida, USA är värd att nämnas. Detta eftersom de på sin hemsida publicerar namnen på dem som har skrivit på en adress som vill förbjuda homosexuella rätten till civil vigsel i Florida. Ett intressant initiativ - heteronormativa debattörer (ofta med homofoba attityder) gömmer sig ofta bakom anonymitet eller pseudonymer, och på detta sätt misslyckas de med det. Det är naturligtvis politik, inte religion ... men är den distinktionen verkligen värd att göras - särskilt i USA, där landets ledare uttryckligen gör politik av sin religion?!

Inklusiva kyrkor
Finland:
nätverket Gemenskapsrörelsen
Arcus Finland
Malkus, Helsingfors
Sverige:
Riksförbundet Ekumeniska grupperna för kristna homo- och bisexuella (EKHO)
Regnbågsmässan i Stockholm
Kyrkor och samfund:
The Association of Congregational Catholic Churches
The American Catholic Church in the United States
The Evangelical Catholic Church
Metropolitan Community Churches
The Orthodox-Catholic Church of America
United Church of Christ
Anglikaner / episkopaler:
nätverket Inclusive Church, Storbritannien
Lesbian and Gay Christian Movement, Storbritannien (också bibliska synpunkter - klicka "But the Bible...")
Integrity Canada
Integrity Toronto
Integrity USA
Baptister:
Association of Welcoming and Affirming Baptists
Katoliker (romerska):
DignityUSA
Dignity Canada Dignité
New Ways Ministry
Rainbow Sash
Rainbow Sash Movement
Kväkare:
Friends for Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender, and Queer Concerns
Lutheraner:
Reconciling Ministries Network
Presbyterianer:
More Light Presbyterians
Enskilda församlingar:
Cathedral of Hope, Dallas, Texas, USA
Christ Church of Peace, Jacksonville, Florida, USA
Gentle Spirit Christian Church, Atlanta, Georgia, USA