Inledning och länkar

En teologiskt hållbar kristen inställning till homosexualitet kan antingen innebära total öppenhet eller totalt förkastande. Alla mellanformer är halvmesyrer som ständigt måste uppdateras och justeras. Detta konstaterar Tuulikki Koivunen Bylund, numera biskop i Härnösand, som själv representerar den förstnämnda inställningen.
Jag har här på bloggen samlat synpunkter om den anknytning som Bibeln och olika bibelställen har till homosexualitet. En innehållsförteckning med länkar till inläggen hittar du nedan. Jag har också samlat några länkar till hemsidor som kan komma med vidare infallsvinklar.
Först ändå något ord om Bibeln. Människor har skrivit varje ord, varje bokstav i Bibeln. Samtidigt är den skriven av Gud, eftersom Gud har inspirerat skribenterna (att kalla Bibeln för Guds ord anser jag vara vilseledande, eftersom det är Jesus Kristus som är Guds ord enligt Joh 1, och det är honom, inte en textsamling, som vi bör tillbe - mer om det temat här). Eftersom Bibeln är skriven av Gud, har den ett budskap också till dagens människor. Detta budskap måste dock granskas genom de mänskliga kläder som det fick då det uttalades i en speciell historisk situation. Det är budskapet, inte dess kulturella infattning, som är det väsentliga.
Likaså kan vi inte se på Bibeln som en samling verser som alla har samma vikt och värde. Varje enskilt bibelställe måste granskas utgående från Bibelns helhetsbudskap. I min bibeltolkning utgår jag från att Gud blev människa i Kristus för att visa oss sin kärlek och befria oss från ondskan. Detta förpliktar oss att (sträva efter att) leva ut Guds kärlek i vårt förhållande till vår medmänniska, såsom det Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27) befaller oss.
När jag då med denna utgångspunkt granskar Bibeln för att se vad den säger om homosexuell kärlek, kommer jag till slutsatsen att kärlek är kärlek. Den homosexuella kärleken är en återspegling av Guds kärlek lika mycket som den heterosexuella kärleken är det.
Den skillnad som ibland görs mellan olika sorters kärlek (t.ex. den erotiska kärleken eros contra den gudomliga kärleken agape eller broderskärleken filadelfia) är otillfredsställande och i viss mån konstgjord. De grekiska begreppen betecknar visserligen olika sidor av kärleken, men att sätta upp vattentäta skott emellan dem - t.ex. så att kärleken mellan älskande inte kan innehålla agape eller Guds kärlek inte ha inslag av eros - är ofruktbart och verklighetsfrånvänt.
Ett stort problem med hbt-frågor är att de som det berör är osynliga, särskilt historiskt. Bögar och flator har helt enkelt varit tvungna att stanna i "skåpet" för att överleva rent fysiskt. Homosexualiteten har ansetts (och anses på vissa håll fortfarande) vara en synd, ett brott och en sjukdom, och ofta har den varit och är belagd med dödsstraff. Om vi vill se de homosexuellas spår, måste vi läsa de historiska dokumenten mellan raderna, så att vi hittar också det som sägs endast implicit. Detta gäller även Bibeln, som är ett historiskt dokument, oberoende vad annat den också är.
Min poäng med vissa av inläggen är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.
En mer detaljerad granskning når du genom länkarna nedan. En granskning av detta slag kan aldrig vara heltäckande och slutgiltig när den publiceras som korta blogginlägg, men listan lever, och kommer säkert att göra det länge än. Alla inlägg är inte heller likvärdiga; en del är närmast att se som illustrationer, medan andra är principiellt viktigare. Dem har jag utmärkt med fet stil i förteckningen nedan. Datumen inom parentes anger senaste uppdatering.
Skapelsen, 1Mos 1-2 (8.11.09)
Regnbågen, 1Mos 9:8-17 (25.2.07)
Sodom, 1Mos 19 (20.3.07)
Slaveri, 2Mos 21:20-32 m.fl. (5.1.07)
Renhetslagarna, 3Mos 18:22, 20:13 (21.11.09)
Trans-bibeln, 5Mos 22:5 (30.3.08)
Rut och Noomi, Rut 1-4 (30.12.09)
David och Jonatan, 1Sam 18-20; 2Sam 1:26 (6.9.09)
Tempelprostitution, 1Kung 14:24 m.fl. (22.2.07)
Eunucker, Jes 56:4f; Matt 19:12 (9.5.07)
En homosexuell Antikrist?, Dan 11:37 (31.5.09)
Jesus, Matt 1:1-Joh 21:25 (7.5.07)
"Rhaka!", Matt 5:22 (27.7.08)
Dubbla kärleksbudet, Luk 10:27 (21.9.07)
Marta och Maria, Luk 10:38-41; Joh 11:1-44, 12:1-10 (18.1.11)
Kvinnan vid Sykars brunn, Joh 4 (16.1.11)
Petrus, Apg 10-11 (6.1.07)
Onaturligt umgänge, Rom 1:26f (17.7.09)
Jakob och Esau, Rom 9:13 (23.5.09)
"Mjuka" och "man-liggare", 1Kor 6:9f; 1Tim 1:10 (29.12.09)
Man och/eller kvinna, Gal 3:28 (9.3.07)
Laglöshet och onaturlighet, 2Pet 2:6-8; Jud v. 7 (25.7.08)
De 144.000, Upp 14:1-5 (15.8.08)
Utanför Bibeln har jag kommenterat uttrycket Älska syndaren, hata synden och funderat kring inklusiva kyrkor. Jag har också refererat inledningarna i Kyrkans seminarier om registrerade partnerskap 2007. Som motpol till allt detta har jag sett på bibelbruket i en (ö)känd heteronormativ predikan.
Nordiska länkar:
Icke-nordiska länkar:
Lite litteratur:
  • Gårdfeldt, Lars: Hatar Gud bögar? Normal förlag, Stockholm 2005
  • Nissinen, Martti & Tuovinen, Liisa (toim): Synti vai siunaus. Kirjapaja, Helsinki 2003
  • Nyland, Ann: Study New Testament For Lesbians, Gays, Bi, and Transgender. Smith and Stirling, Uralla, N.S.W. 2007
  • Svartvik, Jesper: Bibeltolkningens bakgator. Synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid. Verbum, Stockholm 2006
Senast uppdaterat 18.2.11.
1 kommentar:

Skapelsen (1Mos 1-2)

Bibeln beskriver Adam som den första människan. Det är rent av det som namnet Adam betyder - "människa". Eftersom Adam var en man, har mången tyckt att denna "skapelseordning" (alltså mannen först, sedan kvinnan) skall kunna omsättas också till vårt dagliga liv. Damerna först, så de råkar ut för eventuella faror och deras herrar och män klarar sig oskadda. Artighet mot det s.k. "täcka könet" praktiserar jag gärna, men helst utan mansgrisiga baktankar.
Men om vi ser på skapelseberättelserna i början av Bibeln, märker vi att det inte så mycket är frågan om den ena partens dominans, utan om ett gemensamt partnerskap (särskilt om vi översätter den hebreiska texten korrekt; se nedan). Enligt den första skapelseberättelsen (i 1Mos 1) skapades "människan" till Guds avbild, och det specificeras ännu att detta gäller både det manliga och det kvinnliga i oss. I den andra skapelseberättelsen (i 1Mos 2) säger Gud: "Det är inte bra att människan (hebr. adam) är ensam," (v. 18) varpå Gud ger Adam förslag på en hjälpare (alltså djur av olika slag). När inget av dem duger åt Adam, när inget av dem kan bota hans ensamhet, skapar Gud ännu en människa, en kvinna den här gången.
Här är våra svenska bibelöversättningar av vers 18 inexakta. De talar om att "mannen" inte skall vara ensam, medan den rätta översättningen av ordet adam vore "människa". Att det är frågan om en man kommer fram först i vers 23, där Adam säger att han är en man (ish), och detta är en kvinna (ishá). Lite av "Me Tarzan, you Jane", alltså.
Av denna korrekta översättning ser vi förresten att också annan än heterosexuell kärlek kan motiveras med skapelseordningen. Människan är skapad till att längta efter tvåsamhet. Den biologiskt grundläggande tvåsamheten är naturligtvis mellan man och kvinna; utan den kombinationen skulle människan inte ha kunnat uppfylla Guds bud att föröka sig och uppfylla jorden (1Mos 1:28). Men det budet är nu uppfyllt. Det är rent av det enda av alla de bud som Gud har gett oss som vi människor har uppfyllt - och det till överdrift! Aldrig är det bra.
Men som vi ser av den korrekta översättningen hör inte tvåsamhet och förökelse ihop på något absolut sätt. Därför strider inte heller andra kombinationer än man-kvinna mot detta avsnitt.
Ofta motiveras vårt traditionella äktenskapsbegrepp just med skapelseordningen, där mannen och kvinnan blev skapade för att tillsammans föröka sig och uppfylla jorden.
Men - och här parafraserar och citerar jag bloggen Senapskorn - det är likheten som betonas här, inte olikheten. Mannens ensamhet botas när han möter någon som är som han själv. Ben av hans ben, kött av hans kött. När mannen ska ge namn åt kvinnan väljer han ett namn som är så likt hans eget som möjligt. Berättelsen gör en poäng av detta. De är ish och ishá. Det är därför en ish lämnar sin far och mor för att leva med sin ishá, som Jesus säger (Mt 19:3-9) - för att han har funnit någon som han passar ihop med, någon som är som han och som han känner en fysisk samhörighet med. Efter att Gud låtit tusentals andra varelser passera förbi har han nu äntligen hittat den som kan bli hans livskamrat.
Det går bra att läsa den här berättelsen heteronormativt: Gud har skapat ett pussel med två bitar. Man och kvinna. De två bitarna passar ihop som - ja, som snopp i snippa. Men det går lika bra att läsa berättelsen en smula mer romantiskt: Gud har skapat ett pussel med många tusen bitar. Och bland dessa tusenden gäller det att finna någon som är ben av mina ben, kött av mitt kött. Någon som jag passar ihop med till både kropp och själ.
Och det är den "romantiska" läsningen som fungerar bättre, både med mänsklig erfarenhet och med den tolkning som Jesus gör. Inte för att Jesus är så värst romantisk när han nekar mannen rätten att skilja sig från sin hustru. Men för att han menar att det som är sammanfogat, det är det enskilda paret som faktiskt lever tillsammans. Om det vore ett pussel med bara två bitar, då skulle ju män och kvinnor vara utbytbara inbördes. Mannen kan skilja sig och gifta om sig och det är fortfarande man och kvinna. Men Jesus menar tydligen att relationen mellan makarna är unik. Hustrun är inte utbytbar. Inte för att makarna vigts på något särskilt sätt, utan helt enkelt för att de "lämnat sin far och sin mor" för att leva med varandra. De är de facto ett med varandra. Och därmed är de sammanfogade av Gud.
Vad är alltså ett äktenskap? Det är ett förbund mellan två personer som älskar varandra, som önskar leva tillsammans och tillsammans uppfostra de eventuella barn som Gud har gett dem. Detta förbund kan formellt se olika ut i olika samhällen, kulturer och tider, men tycks vara allmänmänskligt förekommande. Att en av äktenskapets funktioner är att ge trygghet åt makarnas barn, innebär inte att ett barnlöst äktenskap skulle vara ogiltigt. Dessutom är det tydligt att äktenskapet som sådant inte är en kyrklig, utan en samhällelig angelägenhet.
Vad är då ett kristet äktenskap? Är det inte helt enkelt ett äktenskap där makarna önskar leva tillsammans med Gud, alltså ett äktenskap mellan kristna makar?
Vad finns det i äktenskapsbegreppet som gör att det vore omöjligt att utvidga praxis från att nu gälla endast heterosexuella par till att omfatta också homosexuell kärlek?
Senast uppdaterat 8.11.09.
Inga kommentarer:

Regnbågen (1Mos 9:8-17)

1Mos 6-10 berättar om Noa, hans söner och syndafloden. Berättelsen är välkänd, och jag tänker inte referera den här. Jag tar bara fasta på några verser som har relevans i detta sammanhang.
Efter att syndaflodens vatten har sjunkit undan, upprättar Gud ett förbund med alla levande varelser (1Mos 9:8-17). Han lovar att aldrig mer låta en översvämning utplåna allt liv på jorden. Därför talas det på andra ställen i Bibeln om att jorden ska gå under i eld, men inte i vatten. Tecknet för förbundet är regnbågen. Tanken är att Gud ska tänka på sitt förbund när han ser regnbågen och därför låta det sluta regna innan jorden på nytt är översvämmad.
I Bibeln är regnbågen alltså ett tecken på Guds trofasthet. Regnbågen används som symbol också på andra håll, ofta för att beteckna mångfald av något slag. New Age använder den som symbol för sitt "smörgåsbord" av rörelser, den betecknade en mångskiftande koalitionsregering i Finland på 1990-talet, och hbt-rörelsen använder regnbågsflaggan som sin symbol - för att nämna bara några exempel.
Regnbågen som hbt-symbol är m.a.o. inte biblisk, vilket dock inte betyder att den skulle vara anti-biblisk heller. Däremot kan det kristna "regnbågsfolket" minnas Guds trofasthet när de ser på sin flagga, liksom vi finländare får minnas korset när vi ser på vår.
Senast uppdaterat 25.2.07.
Inga kommentarer:

Sodom (1Mos 19)

Enligt Bibeln var Sodom en stad söder om Döda havet. Den var rik och mäktig, men dess synd var mycket svår, som 1Mos 18:20 uttrycker det, och därför beslöt Gud att bestraffa den. Vilken denna synd är specificeras dock inte i det sammanhanget. I följande kapitel, 1Mos 19, kommer två änglar från Herren till Sodom för att granska situationen. Det som de råkar ut för har i kyrkohistorien tolkats på ett sätt som har lett till stort lidande för många människor.
Händelseförloppet är följande. När änglarna kommer till Sodom, får Abrahams brorson Lot syn på dem och erbjuder dem natthärbärge, såsom gästfrihetens lagar krävde. Efter en del övertalning gick de med på saken. Stadsborna kommer för att våldföra sig på dem. Lot försöker med övertalning beskydda sina gäster, men stadsborna vänder sig då mot honom också, eftersom även han var en främling där.
Att Lot erbjöd sig att skicka ut sina döttrar till stadsborna för att de skulle få våldta döttrarna istället för hans gäster, låter fruktansvärt i våra öron, men är ett tecken på hur höghelig gästfriheten verkligen var. Ställd inför ett fruktansvärt val väljer Lot det (lite) mindre onda.
Änglarna räddar Lot från stadsbornas händer, och uppmanar honom sedan att lämna staden med hela sin familj. Efter att Lot, hans hustru och deras döttrar har gett sig av (och döttrarnas fästmän hade avvisat Lots erbjudande att få följa med), förgör Gud staden och dess omgivningar.
Den olyckliga tolkning som jag nämnde ovan är att Sodoms synd skulle ha varit homosexualitet (vilket har gett upphov till termen "sodomi"). Så är dock inte fallet. Sodoms synd var i första hand våldsam främlingsfientlighet. Stadsborna tänkte helt klart ligga med "främlingarna" (v. 5), men det var frågan om våldtäkt, inte sexuellt umgänge som sådant. Våldtäkt (må vara hetero- eller homosexuell) är ju inte en sexuell handling utan en våldshandling, om än med sexuella övertoner. Att våldta en man var att frånta honom hans manlighet, och ansågs därmed vara värre än att "bara" misshandla eller döda honom. Det var i högsta grad "laglösa gärningar" (2Pet 2:8) och "onaturligt umgänge" (Judas v.7)! Motivet till denna planerade våldtäkt var inte heller sexuell "perversion", utan främlingsfientlighet, vilket kommer till synes i hur snabbt de vände sig mot Lot med xenofobiska invektiv när han försökte hindra dem.
I Dom 19-20 läser vi den parallella (och ännu mer motbjudande) berättelsen om våldtäkten på levitens bihustru i Giva (Gibea). Där är det ännu tydligare att det inte är homosexualitet i sig som är poängen (även om den antyds i 19:22), utan brott mot gästfriheten. Våldtäkt är våldtäkt oberoende av om den är hetero- eller homosexuell! Straffet är inte gudomligt den här gången, utan förövarna utrotas genom krig. Ingen skulle väl förresten komma på tanken att använda denna berättelse för att fördöma heterosexualiteten…
Hes 16:49 nämner en andra synd som Sodom begår, nämligen att denna rika stad inte hjälper den som är fattig. Jesu utläggning i Matt 10:5-15 stöder dessa synpunkter: Om någon stad som lärjungarna kommer till inte tar emot dem eller lyssnar till dem (alltså inte idkar gästfrihet eller barmhärtighet) kommer det att gå värre för den än för Sodom.
I Bibelns många hänvisningar till Sodomsberättelsen nämns inte homosexualiteten. Det samma gäller kyrkofäder (Origenes, Ambrosius, Johannes Cassianus) och andra antika författare som kommenterar berättelsen. Det är först i betydligt senare tid som den "homosexuella tolkningen" gör entré, t.ex. i Koranen (26:165f) på 600-talet, och termen "sodomi" myntas ytterligare 400 år senare av Petrus Damianus (1006-72).
Den slutsats som vi kan dra av allt detta är alltså att Sodomsberättelsen inte kan användas för att motivera en homofob eller heteronormativ inställning, trots att den historiskt sett har använts just så. Det vore nämligen att överförenkla problematiken.
Jag förstår inte varför man skulle behöva söka andra synder än dem som förekommer i texten. De är redan i sig alldeles tillräckligt allvarliga - främlingsfientlighet, girighet, våldsamhet... Kanske de kommer alltför nära en heterosexuell man? Är det lättare att racka ner på sådant som man själv inte i första hand riskerar att göra?
Gustafsson och Svartvik konstaterar att Sodomsberättelsen saknar relevans i detta sammanhang. Dawson kommer med informativa paralleller till andra antika myter. Arnell och Gentle Spirit säger som jag, att det handlar om våld och xenofobi, inte homosexualitet.
Senast uppdaterat 20.3.07.
1 kommentar:

Slaveri (2Mos 21:20-32 m.fl.)

När abolitionisterna på 1800-talet krävde att slaveriet skulle avskaffas, svarade deras motståndare med att Bibeln är för slaveri. Slavarna skall behandlas rättvist, men slaveriet som sådant är det enligt Bibeln inget fel på. Detta kommer fram i många olika delar av Bibeln, både i Gamla och Nya testamentet. Och slavägarna hade rätt. Bibeln talar inte mot slaveriet, om man ”läser som det står”.
Några exempel (bland många) är 2Mos 20:17, 21:20-32; 3Mos 25:39-46; Ords 17:2; Syr 33:25-32; 1Kor 7:21f.
Ändå är det väl få som idag skulle tala för slaveriets berättigande eller dess återinförande. Högre bibliska principer om kärleken till nästan, alla människors lika värde inför Gud o.s.v. har undanträngt bokstavlig bibelläsning på denna punkt.
Varför kan man då inte se att samma bör gälla homosexuella handlingar och homosexuell läggning? Dessa handlingar nämns i fördömande ordalag på några ställen i Bibeln - men på betydligt färre ställen än de som tar slaveriet för givet som en gudagiven ordning. Också här bör vi se till de högre principer som gäller för oss som kristna.
Vi kan alltså räkna med att den som hänvisar till Bibeln för att fördöma eller förbjuda homosexualitet logiskt sett bör vara förespråkare för slaveri. Om han inte är det bör han förklara denna diskrepans.
Senast uppdaterat 5.1.07.
Inga kommentarer:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)