Seminarieinledningar - exegetik del 1

På måndag 15.1.07 höll docent Kari Kuula (Kuopio) inledningen Eksegetiikasta hermeneutiikkaan - homoseksuaalisuus raamattuteologisena kysymyksenä (Från exegetik till hermeneutik - homosexualiteten som en bibelteologisk fråga). Detta kommenterades av professorerna Antti Laato (Åbo) och Martti Nissinen (Helsingfors).
Kuula sade bl.a:
Vi måste fråga vad den heliga Skrift lär om homosexualiteten, och passagerna måste granskas exegetiskt, alltså utgående från en historisk undersökning av texterna, och hermeneutiskt, vilket innebär att fundera över vilket texternas budskap är till oss idag. De hermeneutiska tillämpningarna kan bara stiga ur sådana exegetiska synsätt, som är så oomtvistade som möjligt. En teologisk tillämpning kan inte byggas på osäkra antaganden. […]
Då Bibeln hänvisar till homosexuellt beteende, avvisas fenomenet strikt och villkorslöst. Mången modern människas uppfattning om homosexualiteten har dock förändrats i en tolerantare riktning. Ur Bibelns hänvisningar stiger fyra hermeneutiska problem, som vi måste ta i betraktande då vi frågar var den heliga Skrift lär dagens kristna om homosexualiteten.
1) Motsvarighetsproblemet: Motsvarar Bibelns tal om homosexuellt beteende det som vi idag menar med homosexualitet?
2) Tillräcklighetsproblemet: Är Bibelns behandling av synpunkter i anknytning till homosexualiteten tillräckligt omfattande för att dagens kristna skulle kunna forma en åsikt om saken?
3) Enhetsproblemet: Är de bibelställen som avvisar homoerotik i en så organisk enhet med den övriga antropologin i den heliga Skrift, att den bibliska människosynen inte lämnar något som helst teologiskt tillåtet utrymme för homosexualitet?
4) Kultur- och humanitetsproblemet: Vi anser att vissa av Bibelns utsagor är synsätt som är bundna till den tidens kultur, och som inte har samma Guds ords tyngd för nutidens människors liv som vissa andra bibliska läror. Det är svårt att skilja kulturbundna åsikter från Bibelns tidlösa sanningar. Vissa anser att de ställen som hänvisar till homosexualitet hör till den senare gruppen, andra uttolkare är av annan åsikt.
Laato går i sin kommentar medvetet emot vad Nissinen har skrivit i sina böcker (Nissinen är den finländska exeget som mest har sysslat med frågan om homosexualitet och homoerotik i Bibeln). Angående Kuulas fyra punkter säger han:
1) Bibeln går inte emot homosexuell läggning eller samkönad vänskap och kärlek, utan endast homosexuella handlingar.
2) Homosexualiteten var känd och godkänd i det grekisk-romersk samhället. Paulus förkastar alltså inte sådant som han inte känner till.
3) I kristenheten (ekumeniskt) läser man Paulus så att synd (t.ex. homosexualitet) inte endast är något ont, utan något som är mot livets egna lagar.
4) Det finns inget bud om att bibehålla slaveriet. Kvinnan är underkastad mannen i GT, men Paulus ger henne rätt till frälsning (Gal 3:28). Homosexualitet fördöms dock genomgående.
Nissinen konstaterar i sin kommentar att en ansvarsfull hermeneutik kräver att man är medveten om skillnaden mellan dåtidens värld och nutidens, samt att de som sysslar med hermeneutik är medvetna om sina tolkningsprinciper och motivationer.
Vad gäller förståelsen av sexuella olikheter skiljer sig Bibelns patriarkaliska samhälle fullständigt från dagens individualistiska. Då såg man människan ur samhällets synvinkel, medan det nu är tvärtom. Den nuvarande tolkningen av samkönade förhållanden grundar sig på begreppet homosexualitet, som togs i bruk på 1890-talet och som är okänt i Bibeln. Den nuvarande situationen har inget jämförelseobjekt i världshistorien, och Bibeln säger inget om den.
Inget av de s.k. ”homoställena” i Bibeln har någonting att göra med den samhälleliga situation och de förhållanden människor emellan, som partnerskapslagen berör. Därför är den gyllene regeln och det dubbla kärleksbudet de principer som vi bör följa i detta sammanhang. Likaså stöds detta av Jesus-orden ”Sabbaten är till för människan och inte människan för sabbaten” och ”Barmhärtighet vill jag se och inte offer”.

Inga kommentarer: