Bibelbruket i Åke Greens predikan 20.7.03

I sin predikan i Borgholms pingstkyrka på Öland den 20 juli 2003 tog pastor Åke Green upp homosexualiteten. Efter en del svårigheter lyckades han komma över nyhetströskeln och bli åtalad för hets mot folkgrupp. Han fälldes i tingsrätten men friades av hovrätten.
Innehållsmässigt har bl.a. bloggarna Walentine och Antigayretorik kommenterat Greens predikan, så det behöver jag inte göra här. I stället skall jag granska Greens bibelhänvisningar och det sätt på vilket han använder dem. Jag tar inte upp dem i den ordning de kommer i Greens predikan, utan i biblisk ordning. Denna predikan är alltså inte intressant som sådan, utan som exempel på hur man kan använda Bibeln för att få den att säga sådant som den inte säger.
Greens predikan är stilistiskt och språkligt undermålig. Det är tydligt att han har skrivit ut den på basen av en bandinspelning, eftersom de upprepningar och talspråksformuleringar som predikan vimlar av knappast skulle ha förekommit (lika mycket) i en skriven text. Detta skall jag ändå bortse från. Predikan som litteratur är ointressant i detta sammanhang.
Green inleder med en programförklaring angående sitt bibelbruk: ”Jag har inte sökt stöd i Guds ord för mina tankar, utan Guds ord har gett mig de tankar som jag skall redovisa då här i dag.” Detta är en naivt självförhävdande inställning, som helt bortser från den förförståelse som också Green bär på.
Ett gott exempel är hans heteronormativa användning av skapelseberättelserna, ”för det är viktigt att vi har Guds ord att stå på.” Stå på är en sak, trampa på en helt annan. Han har rätt i att det är förökandet som betonas i 1Mos 1:27f. En annan sak är att budet om att uppfylla jorden nu är uppfyllt och därför ogiltigt. Vidare säger han om 1Mos 2:24, som han kallar ”instiftelseorden till äktenskapet”: ”Här talas bara om man och hustru. Det står inte på något sätt, eller man kan aldrig få det eller tyda det till att man kan då och ha vilken partner som helst. Utan här säger Herren klart och tydligt. Den drift då som Gud har lagt ner i människan för att uppliva den djupaste formen utav gemenskap också för att bevara äktenskapet i en sann trohet, det har djävulen använt som sitt starkaste vapen mot Gud, och mot äktenskapet.” Green utgår från en norm av heterosexualitet och läser sedan in den i bibeltexten, vilket gör att allt annat än heterosexualitet enligt honom hotar skapelseordningen. Det enda det de facto hotar är hans egen bibeltolkning - men redan det är förstås upprörande för honom.
Green uppehåller sig länge vid Sodomsberättelsen (1Mos 18-19 samt Jes 3:9, Matt 10:5-15, Luk 17:28). Hans utgångspunkt är att Sodoms ”mycket svåra” synd var homosexualitet. Men detta är långt ifrån självklart. Se mina kommentarer här.
Han säger: ”Som människor levde i Lots tid så ska man leva innan Jesus kommer igen. Det är en sak som vi inte kan motsäga på något sätt.” Kanske det. Vi lever i själviskhet och exploatering och förtryck av de svaga, och om Green skulle syfta på detta kunde man inte motsäga honom. Då han syftar på homosexualiteten är situationen däremot en annan.
Greens homofobi kommer förresten fram i följande formulering: ”Det är mycket svårt det här, när människor alltså ger sig hän på det sättet. Öppet och ogenerat så upplever vi att män kysser varandra och kvinnor kysser varandra, inför tevekameror, det kan man göra. De gör det också när det gäller inför filmkameror, men inte bara det man gör det öppet på våra gator och på offentliga platser så gör man så i dag i vårt land.”
När Green tolkar renhetslagarna (t.ex. 3Mos 18:22-30) visar det sig att han överför regler som gäller israeliterna på svenskarna. Israels folk var Guds utvalda folk och skulle se till att de var annorlunda än de avgudadyrkande grannfolken - detta är utgångspunkten i 3Mos. Denna utgångspunkt går dock inte att överföra på något annat folk, trots ivriga nationalistiska försök i de mest skilda kretsar, regioner och tider. Green kommer med en dystopisk profetia: ”När Israels barn skulle inta landet, om de började med sådana förbindelser, som var emot Guds ord, då säger han; 'då skall landet en gång till utspy sina inbyggare'. Jag tror det kan ske i Sverige. … Vårt land står inför en katastrof. Vad är det som säger att vi inte kan få en jordbävning som gör att hundratusentals människor kan dö i ett ögonblick? Vad är det som säger att vi inte kan få Mosulregn [borde väl vara monsunregn?] som fördränker tusentals människor i vårt land?”
Så citerar Green Jesus, och förvrider citaten. Han försöker få Matt 15:18 att säga att homosexualitet en medfödd drift i människans personlighet och Matt 18:6 att bli ett förbud mot att låta samkönade par uppfostra barn. Detta är mycket egendomliga tolkningar, som endast kan förklaras genom Greens heteronormativa förförståelse. Tvärtemot sin programförklaring (se ovan) söker han stöd i Bibeln för sina tankar.
Förståeligt nog uppehåller sig Green länge vid Rom 1-2. Paulus fördömer där det homosexuella beteende som var vanligt i den omgivande kulturen därför att han med sin judiska bakgrund ser det som en form av avgudadyrkan. Delvis tolkar Green Paulus rätt i detta - och varför inte, eftersom båda var homofober - men Green kommer också med lösryckta påståenden. Exempelvis säger Paulus i 1:26: ”Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra.” Green tolkar detta som en indikation på att homosexualiteten inte är medfödd utan ett fritt val. Men det är nog inte den frågan som Paulus ägnar sig åt här. Samma absurda slutsats drar Green av att Paulus i 1Kor 6:18 skriver ”Håll er borta från otukten.” Att rycka loss ett ord i dessa verser och tolka Pauli uttalande så bokstavligt som Green gör saknar naturligtvis all grund.
Om Green själv kan biblisk grekiska, eller om han bygger på någon annans kunskaper, vet jag inte. Han citerar ändå vad han påstår vara en bokstavlig översättning av 1Kor 6:9: ”Nu skall jag läsa grundtexten, den säger så här: 'Eller inte vet ni att orättfärdiga, rike Guds inte skall ärva. Inte bedra er, varken otuktiga människor eller avgudadyrkare, eller äktenskapsbrytare eller vällustmänniskor eller gosseskändare, Guds rike inte skall ärva.'” Sedan drar han stora växlar på ordet ”gosseskändare” som han tolkar som ”pedofil”, vilket han (med rätta) förfasar sig över.
Men hans översättning är felaktig. En ordagrann översättning av denna vers vore: ”Eller inte vet ni att orättfärdiga Guds rike (sic!) inte skall ärva. Inte ni skall gå vilse [bildligt: bedra er], och inte otuktiga och inte avgudadyrkare och inte äktenskapsbrytare [möjligen bildligt: en som har avfallit från den rätta tron] och inte mjuka och inte man-liggare” - och listan fortsätter i nästa vers, som avslutas med ”rike Guds (sic!) inte skall ärva.”
Att översätta grekiskans ”arsenokoites” - ”arsen” är ”man”, ”koite” (”soffa”) är bildligt ”samlag” - med ”homosexuella” är ännu möjligt, om än helt inte självklart. Att översätta det med ”gosseskändare” eller ”pedofiler” är att gå för långt, eftersom det uttryckligen handlar om ”arsen”, inte t.ex. ”pais”, som vore ”pojke”.
Green tolkar verser som handlar om otukt till att handla om homosexualitet. ”Paulus säger i Filipperbrevet 3 och 19 att 'de skryter med sina sexuella bedrifter'. 'De skryter med sina sexuella bedrifter', och är det inte det som vi upplever precis i dag att människor gör?” ”Och Paulus säger i Titus [3:3] att vi levde som slavar under alla möjliga impulser men vi mötte vår Guds och Frälsares barmhärtighet. Då frälste Han oss. Tack och lov. Ifrån otuktssynderna ifrån homosexualiteten. Det frälste Han oss ifrån.” Om 1Kor 7:2-5 säger han: ”Ett gott äktenskapligt samliv förhindrar otuktssynder,” och Hebr 13:4 tolkas enligt samma mall. Ef 5:3, 5 säger enligt Green att man inte kan vara en kristen homosexuell. ”'Låt ingen bedra er', tror du att du kan vara en kristen och vara en homosexuell, då bedrar du dig själv. Du bedrar dig, du lurar dig. Sen om andra säger att det inte är så farligt, utan att Gud är kärleksfull och allt det här. Han är kärleksfull men han är helig och han har sagt att han hatar det här. Och då kan man alltså inte vara en kristen.” Men det handlar som sagt här om otukt, inte homosexualitet.
Angående Upp 9:20 säger Green: ”Straffdomarna kan inte övertyga människor att överge sina otuktssynder. Är inte det här en besättelse av onda andemakter? Det är så djupt rotat i människan att när straffdomarna kommer och går över vår värld så kommer inte de otuktiga att ändra sig utan man kommer att fortsätta att leva som en otuktig människa. Det måste ju vara onda andemakter som man då är gripen av.” Och när han kommenterar Upp 22:14f påstår han igen: ”Man kan vara en kristen bekännande homosexuell, leva så, men man kommer inte in i himlen på det. Det vill jag understryka att så här lär Guds ord. Kan man vara en kristen homosexuell man eller kvinna? Nej det kan man inte. Då bedrar man sig själv säger Guds ord. Och då får dessa stå där med skammen en dag.”
Homosexuella är alltså besatta av onda andemakter och kan inte vara kristna, eller de kan vara det men är ändå uteslutna från himmelriket (vilket är en intressant tolkning). Trots detta kan man ”bli befriad”: ”Jesu syn på homosexualitet är att göra bättring. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita därför stå de inför Guds tron. Det finns ett reningsmedel. Ingen behöver kämpa med otukten. Ingen behöver säga, jag har en sån kamp på det här området. Alla kan bli lösta och befriade. Man kan få det om man vill ha det.” ”Bibelns svar på frågan: Är homosexualitet en medfödd drift? Det är det inte. Bibelns svar på frågan: Är det onda makters spel med människor? Ja det är det och det ska vi förstå att det är på det sättet.”
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Greens bibeltolkning är starkt färgad av hans heteronormativa förförståelse. Han rent av förnekar de homosexuellas rätt och möjlighet att tro på Gud, eftersom deras homosexualitet gör att de inte kan tro på samma sätt som Green gör det. Greens tro är alltså normen. Det upplever jag vara förmätet.
Green avslutar sin predikan med att betona Guds nåd och möjligheten till omvändelse. Det klingar dock falskt, eftersom han upprepade gånger i sin predikan har förnekat de homosexuellas möjlighet att tro.

Kyrkans seminarier om registrerade partnerskap 2007

Ledningen för den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland för en diskussion om lagen om registrerat partnerskap och vilka följder partnerskapslagen har inom kyrkan. Biskoparna, representanter för stiften och för kyrkostyrelsens olika enheter och sakkunniga samlas till seminarier den 15-17 januari och den 28-29 november 2007.
På seminariet i januari behandlas homosexuella parrelationer utgående från synpunkter som grundar sig på bibeltolkningen, den kristna etiken och de diskussioner som förts i andra kyrkor. I november närmar seminariedeltagarna sig frågan utgående från läkarvetenskapen, människosynen, själavården och lagstiftningen.
Seminariet är den lutherska kyrkans första breda diskussion om homosexualitet.
Båda seminarierna arrangeras av en arbetsgrupp som tillsatts av biskopsmötet. Arbetsgruppen har i uppgift att bereda biskopsmötets ställningstagande till vilka följder registrering av partnerskap har för kyrkan. Frågan har sin bakgrund i det uppdrag som kyrkomötet hösten 2003 gav biskopsmötet. Kyrkomötet beslöt då att be biskopsmötet utreda de teologiska och juridiska aspekterna på frågan om registrerat partnerskap. Arbetsgruppen ska avge sin beredning till biskopsmötet i slutet av år 2008.
Sammandrag av inläggen publiceras på seminariernas hemsida, och jag har sammanfattat dem här på bloggen enligt följande.
15.1.07 - exegetik
Docent Kari Kuula (Kuopio): Eksegetiikasta hermeneutiikkaan - homoseksuaalisuus raamattuteologisena kysymyksenä (Från exegetik till hermeneutik - homosexualiteten som en bibelteologisk fråga). Kommentatorer professorerna Antti Laato (Åbo) och Martti Nissinen (Helsingfors). Min sammanfattning: Exegetik del 1.
Stiftsdekan Kai Peltonen (Esbo): Homoseksuaalisuus ja raamatullisuus Suomen evankelis-luterilaisessa kirkossa (Homosexualitet och bibliskhet i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland). TD Riitta Särkiö (Lahtis) och stiftsdekan Kaarlo Kalliala (Åbo) kommenterade. Min sammanfattning: Exegetik del 2.
16.1.07 - etik
Professor Antti Raunio (Helsingfors): Rekisteröity parisuhde luterilaisen etiikan teologisten perusteiden näkökulmasta (Det registrerade partnerskapet ur den lutherska etikens teologiska grundvalars synvinkel). Kommentatorer professor Jaana Hallamaa (Helsingfors) och kyrkoherde Jouko Heikkinen (Halsua, Uleåborgs stift). Min sammanfattning: Etik del 1.
TD Olli-Pekka Vainio (Helsingfors): en inledning om det etiska evaluerandet av homosexualiteten, kommenterad av TD Vesa Hirvonen (Helsingfors) och professor Paavo Kettunen (Joensuu).
17.1.07 - ekumenik
Pastor Antti Saarelma, Kirkot ja homoseksuaalisuus (Kyrkorna och homosexualiteten). Min sammanfattning: Ekumenik del 1.
Biskop Juha Pihkala (Tammerfors): Kyse on kristillisestä ihmiskäsityksestä. Alustus keskustelun ekumeenisesta ja pastoraalisesta merkityksestä (Det handlar om den kristna människouppfattningen. En inledning om diskussionens ekumeniska och pastorala betydelse). Kommentarer av fader Heikki Huttunen (Ekumeniska rådet i Finland) och Matti Repo (Kyrkans utrikesavdelning).
Docent Mikael Lindfelt (Åbo): Könsneutralt äktenskap - en teologisk, kyrklig och kontextuell utmaning.
28.11.07 - psykologi, psykiatri, människosyn
Docent Kalervo Nissilä (Uleåborg): Homoseksuaalisuus ihmiskuvassa. Pastoraalipsykologinen näkökulma (Homosexualiteten i människobilden. En pastoralpsykologisk synvinkel). Kommentarer av TD Pauliina Kainulainen (Kontiolax) och docent Sammeli Juntunen (Villmanstrand).
Överläkare Mikko Naarala (Uleåborg): Homoseksuaalisuus ihmiskuvassa. Psykiatrian näkökulma (Homosexualiteten i människobilden. Psykiatrins synvinkel). Kommentatorer MD Hannu Säävälä (Uleåborg) och specialläkare Elina Koivisto (Tammerfors).
Kring tematiken "homosexualiteten och den kristnes livsval" talade familjerådgivare, pastor Hanna-Liisa Konttinen, Arcus-gruppens representant Arja Penttinen och Aslan rf:s representanter Harri Jukkala och Jukka Salo. Min sammanfattning: Människosyn.
29.11.07 - juridik
Professor Veli-Pekka Viljanen (Åbo): Rekisteröity parisuhde ja kirkko työnantajana (Det registrerade partnerskapet och kyrkan som arbetsgivare). Kyrkoråd Risto Voipio (kyrkostyrelsen) och jur.lic. Veijo Hämäläinen (Tammerfors) kommenterade.
Prost, jur.kand. Kari Ventä (Helsingfors): Rekisteröidyn parisuhteen siunaamisen juridiikka (Juridiken för välsignelse av registrerat partnerskap). VHH Matti Mäkinen (Åbo) och förvaltningsråd Irma Telivuo (HFD) kom med kommentarer.
Januariseminariets inledningar och kommentarer har dessutom utkommit som en bok, Homoseksuaalisuus Raamatussa ja kirkon opetuksessa (Homosexualiteten i Bibeln och i kyrkans undervisning), på Kyrkans forskningscentral, där den kan beställas för priset 20 €.

Seminarieinledningar - exegetik del 1

På måndag 15.1.07 höll docent Kari Kuula (Kuopio) inledningen Eksegetiikasta hermeneutiikkaan - homoseksuaalisuus raamattuteologisena kysymyksenä (Från exegetik till hermeneutik - homosexualiteten som en bibelteologisk fråga). Detta kommenterades av professorerna Antti Laato (Åbo) och Martti Nissinen (Helsingfors).
Kuula sade bl.a:
Vi måste fråga vad den heliga Skrift lär om homosexualiteten, och passagerna måste granskas exegetiskt, alltså utgående från en historisk undersökning av texterna, och hermeneutiskt, vilket innebär att fundera över vilket texternas budskap är till oss idag. De hermeneutiska tillämpningarna kan bara stiga ur sådana exegetiska synsätt, som är så oomtvistade som möjligt. En teologisk tillämpning kan inte byggas på osäkra antaganden. […]
Då Bibeln hänvisar till homosexuellt beteende, avvisas fenomenet strikt och villkorslöst. Mången modern människas uppfattning om homosexualiteten har dock förändrats i en tolerantare riktning. Ur Bibelns hänvisningar stiger fyra hermeneutiska problem, som vi måste ta i betraktande då vi frågar var den heliga Skrift lär dagens kristna om homosexualiteten.
1) Motsvarighetsproblemet: Motsvarar Bibelns tal om homosexuellt beteende det som vi idag menar med homosexualitet?
2) Tillräcklighetsproblemet: Är Bibelns behandling av synpunkter i anknytning till homosexualiteten tillräckligt omfattande för att dagens kristna skulle kunna forma en åsikt om saken?
3) Enhetsproblemet: Är de bibelställen som avvisar homoerotik i en så organisk enhet med den övriga antropologin i den heliga Skrift, att den bibliska människosynen inte lämnar något som helst teologiskt tillåtet utrymme för homosexualitet?
4) Kultur- och humanitetsproblemet: Vi anser att vissa av Bibelns utsagor är synsätt som är bundna till den tidens kultur, och som inte har samma Guds ords tyngd för nutidens människors liv som vissa andra bibliska läror. Det är svårt att skilja kulturbundna åsikter från Bibelns tidlösa sanningar. Vissa anser att de ställen som hänvisar till homosexualitet hör till den senare gruppen, andra uttolkare är av annan åsikt.
Laato går i sin kommentar medvetet emot vad Nissinen har skrivit i sina böcker (Nissinen är den finländska exeget som mest har sysslat med frågan om homosexualitet och homoerotik i Bibeln). Angående Kuulas fyra punkter säger han:
1) Bibeln går inte emot homosexuell läggning eller samkönad vänskap och kärlek, utan endast homosexuella handlingar.
2) Homosexualiteten var känd och godkänd i det grekisk-romersk samhället. Paulus förkastar alltså inte sådant som han inte känner till.
3) I kristenheten (ekumeniskt) läser man Paulus så att synd (t.ex. homosexualitet) inte endast är något ont, utan något som är mot livets egna lagar.
4) Det finns inget bud om att bibehålla slaveriet. Kvinnan är underkastad mannen i GT, men Paulus ger henne rätt till frälsning (Gal 3:28). Homosexualitet fördöms dock genomgående.
Nissinen konstaterar i sin kommentar att en ansvarsfull hermeneutik kräver att man är medveten om skillnaden mellan dåtidens värld och nutidens, samt att de som sysslar med hermeneutik är medvetna om sina tolkningsprinciper och motivationer.
Vad gäller förståelsen av sexuella olikheter skiljer sig Bibelns patriarkaliska samhälle fullständigt från dagens individualistiska. Då såg man människan ur samhällets synvinkel, medan det nu är tvärtom. Den nuvarande tolkningen av samkönade förhållanden grundar sig på begreppet homosexualitet, som togs i bruk på 1890-talet och som är okänt i Bibeln. Den nuvarande situationen har inget jämförelseobjekt i världshistorien, och Bibeln säger inget om den.
Inget av de s.k. ”homoställena” i Bibeln har någonting att göra med den samhälleliga situation och de förhållanden människor emellan, som partnerskapslagen berör. Därför är den gyllene regeln och det dubbla kärleksbudet de principer som vi bör följa i detta sammanhang. Likaså stöds detta av Jesus-orden ”Sabbaten är till för människan och inte människan för sabbaten” och ”Barmhärtighet vill jag se och inte offer”.

Seminarieinledningar - exegetik del 2

Seminariedagen 15.1.07 fortsatte med stiftsdekan Kai Peltonen (Esbo). Hans inledning hade rubriken Homoseksuaalisuus ja raamatullisuus Suomen evankelis-luterilaisessa kirkossa (Homosexualitet och bibliskhet i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland). TD Riitta Särkiö (Lahtis) och stiftsdekan Kaarlo Kalliala (Åbo) kommenterade.
Peltonen sade bl.a.:
Om vi går in för att välsigna registrerade partnerskap och viga öppet homosexuella präster - Problem:
- Bibeln, Mose, Jesus och Paulus vore av annan åsikt.
- Bibeln menar inte vad den säger.
- Många aktiva påverkare inom kyrkan protesterade.
- Många präster och kantorer protesterade.
- Kyrkan finge problem i sina ekumeniska kontakter.
- Mången annan biblisk moralnorm finge omtolkas.
Understöd och förståelse:
- Den s.k. allmänna opinionen understödde, bl.a. unga vuxna.
- Kyrkan visade att den tar all vetenskaplig kunskap på allvar.
- Kyrkans samhälleliga och offentligträttsliga ställning bleve klarare.
- Den nya linjen ansåges vara konsekvent, t.ex. i förhållande till den förändrade inställningen till skilsmässa.
- Det visade att kyrkan ser varje människa som Guds avbild.

Bibeln är emot homosexualitet, liksom kyrkan traditionellt har varit (bl.a. biskoparnas uttalanden 1966 och 1984).
Frågan blir vad begreppet "biblisk" innebär. Tolkningen av bibeltexterna sker alltid i en viss historisk situation med vissa "glasögon".
Om "biblisk" innebär att allt skall vara enligt Bibelns uttryckliga föreskrifter, får kristna t.ex. inte äta blod - blodplättar hör inte till en kristen meny. Ingen kristen är helt biblisk i denna mening. Hos oss har "biblisk" fått en vidare betydelse av att Bibeln har en "anda", en "röd tråd" eller ett "centrum" kring vilket allt annat är uppbyggt. Problemet är att ingen av dessa "röda trådar" är entydiga. All "bibliskhet" är därför tros- och tolkningsbunden och förändras från generation till generation.
Man har betonat att varken Paulus eller GT:s författare visste något om homosexualitet i den form vi känner till den idag. Vi måste dock akta oss för alltför långt gående slutsatser, för vi kan inte veta vad t.ex. Paulus hade sagt om han hade vetat något som han inte visste. Därför är det säkrast att hålla oss till det som vi med säkerhet vet, nämligen att då homosexualitet omnämns i Bibeln, sker det i fördömande ton.
Hur gå vidare från detta?

Kristendomen, liksom alla religioner, erbjuder en världsåskådning som grundar sig på vissa postulat eller axiom - Guds existens, Guds handlande i skapelsen och i Jesus Kristus osv. När man utövar teologiskt tänkande skall man akta sig för att sätta teologisk "sanning" på postulatens plats. Teologier och teologer kan vara - och är ofta - i luven på varann, men kristendomen som religion, som tro på Gud och på Kristus, klarar sig ändå utmärkt. Det yttersta kristliga postulatet om Gud och Kristus står och faller inte med våra tankar om den mänskliga sexualiteten. Därför kan vi fundera på om Paulus och de andra bibelförfattarna hade andra än rent religiösa orsaker till att vara negativa till homosexualiteten.

Ett primitivt samhälle känner sig otryggt och hotat då den fortplantningspotential, som den är så beroende av, hotas av homosexuellt beteende. Och tvärtom - ju större, starkare och högre utvecklat ett samhälle är, desto lättare är det att s.a.s. tolerera ett fenomen som är skadligt för ett grundbehov. Homosexualiteten är inte längre något reellt hot mot (det västerländska) samhället.
Därmed behöver vi inte längre religiösa eller andra sekundärrationaliseringar för att legitimera vår inställning till homosexualiteten, utan bör använda vårt förnuft, vår empiriska kunskap och vår kärlek till nästan. Vi kan och får ansluta oss till de bibliska människornas gudstro, men vi behöver inte binda oss till den teologiska rationalisering som de använde för att utgående från sin egen världsbild lösa denna och andra etiska frågor. Så kan vi handla, inte för att vi inte skulle ta den kristna tron på allvar, utan just för att vi gör det. Tron var inte blind på Bibelns tid; den behöver inte vara det idag heller.

Efter det förut sagda kunde man fråga sig om sexualetiken (inkl. homosexualiteten) överhuvudtaget är en religiös och därmed teologisk fråga. Det finns ändå faktorer som talar för att teologin skall ha något att säga också om detta. På basen av vår lutherska bibelteologi kan man hävda att homoförbuden hör hemma i den föränderliga etiska sfären snarare än i den oföränderliga kyrkliga lärans sfär.
Ändå måste vi medge just när det gäller homosexualiteten att vi inte med teologins hjälp längre kan behärska hela världen, eftersom vi numera helt enkelt vet så mycket mer - ur teologins synvinkel kanske rent av för mycket.
Det förnuftsmässigt hållbara alternativet är att ta de olika kulturella och sociala funktioner samt deras varianter och förändringar som förekommit genom historien på allvar när det gäller homosexualiteten och förkastandet av den. Därmed kan vi granska homosexualiteten som ett fenomen som alltid och överallt har funnits bland människosläktet, som är skadligt för dess fortlevnad och expansion, men som är harmlöst för det moderna samhället. Mindre rationellt är att försöka "teologisera bort" fenomenet och därmed försöka få en rund kloss i ett fyrkantigt hål.
Om kyrkan erkänner att Bibeln och kyrkans traditionella synsätt är tids- och kulturbundet, kan hon förhoppningsvis få koncentrera sig på sin huvuduppgift. Om detta inte går, bör hon rakryggat stå bakom det skrivna ordet och med hänvisning till Bibeln förklara att homosexualiteten är emot Guds vilja. Redan Uppenbarelseboken (3:15-16) rekommenderar att man antingen skall vara varm eller kall, men inte avskyvärt ljum.
I sin kommentar till detta konstaterar Särkiö att Peltonen har sagt rakt ut sådant som man annars ofta hymlar med. Han påminner också om att homosexualiteten är en marginell fråga för kyrkan, om än inte för de av dess medlemmar som personligen är berörda. Peltonen jämför frågan om homosexualitet med den om kvinnliga präster, men Särkiö tycker att en annan jämförelse som han också gör är bättre, nämligen frågan om skilsmässa och vigning av frånskilda. I den frågan har vi blivit mycket mindre strikta, menar Särkiö. Hon frågar sig om det inte är så att den frågan berör så många finländska kristna, också konservativa och strikt tänkande, att det verkliga livet inte s.a.s. håller för att man skulle genomföra Bibelns strängaste ställningstaganden. Detta gäller också kyrkans anställda - fastän vi anser att trogna heterosexuella äktenskap är grundmodellen, finns det så många som av olika orsaker lever i andra modeller, att vi måste märka att det viktigaste hos en kyrkligt anställd inte är sexuallivet.
Kalliala lyfter fram en tanke av professor Jouko Martikainen, som menar att ekumenik är möjlig mellan dem som har en "meditativ bindning till bibeltexterna". Detta betyder enligt Kalliala att en kristen bibliskhet grundar sig på ett läsesätt, som kunde beskrivas som meditativt, bedjande eller skådande. Det läsaren mediterar är han redo att förbinda sig vid och leva enligt. Om vi diskuterar med tanken att vi alla har en "meditativ bindning till bibeltexterna", har vi möjlighet till en diskussion som ökar vår inbördes respekt och förståelse, i stället för att förstöra det lilla som är kvar.

Seminarieinledningar - etik del 1

seminariets andra dag, 16.1.07, diskuterades frågan om kyrkan och homosexualiteten ur ett etiskt perspektiv. Ibland sätter man likhetstecken mellan etik och moral, men det är orätt. Etik är den vetenskapsgren (inom filosofi och teologi) som granskar moralen. Här granskas frågan alltså ur en etisk, inte en moralisk synvinkel. Detta vill jag nämna för undvikande av missförstånd.
Professor Antti Raunio (Helsingfors) höll en inledning med rubriken Rekisteröity parisuhde luterilaisen etiikan teologisten perusteiden näkökulmasta ("Det registrerade partnerskapet ur den lutherska etikens teologiska grundvalars synvinkel" - det låter tyvärr inte särskilt mycket bättre på finska). Hans inledning kommenterades av professor Jaana Hallamaa (Helsingfors) och kyrkoherde Jouko Heikkinen (Halsua, Uleåborgs stift). Så följde TD Olli-Pekka Vainio (Helsingfors) med en inledning om det etiska evaluerandet av homosexualiteten. Den kommenterades av TD Vesa Hirvonen (Helsingfors) och professor Paavo Kettunen (Joensuu).
Raunio förde fram ett par begreppspar som man inte får blanda ihop. Det ena är skillnaden mellan tro och kärlek, där man ständigt diskuterar hur gränsdragningen mellan dem skall ske. Det andra är skillnaden mellan privat och offentligt. På det offentliga planet för kyrkan fram allmänna principer om vad tro och kärlek innebär, medan den på det privata planet på ett själavårdande sätt förverkligar tron och kärleken.
Grundvalen för den teologiska etiken är människosynen. Människan är skapad av Gud och ämnad att tjäna Gud och sin nästa samt att leva ett evigt liv. På basen av detta kan man utvärdera också äktenskapet och det registrerade partnerskapet. Äktenskapets ursprung ligger i Guds skapelseverk, då Gud instiftade förbundet mellan man och kvinna och gav det till uppgift att föröka människosläktet och att uppfostra barnen. Ett samkönat parförhållande har ingen motsvarande gudomlig instiftelse och kan inte jämföras med ett äktenskap. Den teologiska uppfattningen om äktenskapet har inget att göra med diskriminering eller dålig behandling av homosexuella.
I ljuset av skillnaden mellan tro och kärlek kan vi i partnerskapsfrågan ta hänsyn till kunskap som inte fanns då Bibeln uppkom. Forskningsresultaten angående homosexualiteten är dock rätt omstridda. Oberoende av vad man anser om homosexualitetens orsaker, kan vi ändå säga något om det registrerade partnerskapets natur.
Enligt luthersk uppfattning bekämpar Gud det onda i världen både genom det andliga och det världsliga regementet. Registrerade partnerskap kan anses vara en rättvisefrämjande lösning som har uppkommit inom det världsliga regementet, eftersom en homosexuell livsstil tycks vara den enda möjligheten för vissa människor. I denna betydelse kan kyrkan enligt Raunio godkänna det registrerade partnerskapet på basen av tvåregementsläran. Vad gäller välsignandet av partnerskap har tillräckliga utredningar av förrättningens innehåll ännu inte gjorts. Dess främsta kriterium bör dock vara dess teologiska innehåll.
Hallamaa kommenterade att det är pinsamt att följa med den kyrkliga diskussionen om partnerskapslagen. Den kristliga etiken har fått likhetstecken med sexualmoralen. Könsfixationen inom den kristliga etiken är förkastlig och i ett starkt motsatsförhållande med den kristna tron. Den kristliga etiken verkar inte vara en del av budskapet om hopp och glädje, utan tycks vara en trångsynt fönstertittarmoral. Dock är moralens mening inte regler utan ett gott liv.
Vi tror att Gud har skapat varje människa. Genom att bli kött har Gud överbryggat alla mänskliga, köttsliga åtskillnader. Som kyrka är vi en enda Kristi kropp, och kroppen klarar sig inte utan sina många, olika lemmar. Vem sköter sin kropp genom att skära sönder den?
Heikkinen säger sig hålla med huvuddragen av Raunios framställning, men kommer med några detaljpreciseringar.
I sin avslutning säger han att det första budet bör vara grundläggande när man granskar äktenskapet och förhållandet mellan man och kvinna. Sanningsenlighetens (totuudellisuus) krav bör inom kyrkan gå före den moderna exegetikens modenycker. Den heliga Birgitta sade: "Herre, visa mig din väg och gör mig villig att gå den." Om vi lever ut katekesen, får vi en andlig frihet, där vi granskar världen med Guds ögon och som hans gåva.