I sin predikan i Borgholms pingstkyrka på Öland den 20 juli 2003 tog pastor Åke Green upp homosexualiteten. Efter en del svårigheter lyckades han komma över nyhetströskeln och bli åtalad för hets mot folkgrupp. Han fälldes i tingsrätten men friades av hovrätten.
Innehållsmässigt har bl.a. bloggarna Walentine och Antigayretorik kommenterat Greens predikan, så det behöver jag inte göra här. I stället skall jag granska Greens bibelhänvisningar och det sätt på vilket han använder dem. Jag tar inte upp dem i den ordning de kommer i Greens predikan, utan i biblisk ordning. Denna predikan är alltså inte intressant som sådan, utan som exempel på hur man kan använda Bibeln för att få den att säga sådant som den inte säger.
Greens predikan är stilistiskt och språkligt undermålig. Det är tydligt att han har skrivit ut den på basen av en bandinspelning, eftersom de upprepningar och talspråksformuleringar som predikan vimlar av knappast skulle ha förekommit (lika mycket) i en skriven text. Detta skall jag ändå bortse från. Predikan som litteratur är ointressant i detta sammanhang.
Green inleder med en programförklaring angående sitt bibelbruk: ”Jag har inte sökt stöd i Guds ord för mina tankar, utan Guds ord har gett mig de tankar som jag skall redovisa då här i dag.” Detta är en naivt självförhävdande inställning, som helt bortser från den förförståelse som också Green bär på.
Ett gott exempel är hans heteronormativa användning av skapelseberättelserna, ”för det är viktigt att vi har Guds ord att stå på.” Stå på är en sak, trampa på en helt annan. Han har rätt i att det är förökandet som betonas i 1Mos 1:27f. En annan sak är att budet om att uppfylla jorden nu är uppfyllt och därför ogiltigt. Vidare säger han om 1Mos 2:24, som han kallar ”instiftelseorden till äktenskapet”: ”Här talas bara om man och hustru. Det står inte på något sätt, eller man kan aldrig få det eller tyda det till att man kan då och ha vilken partner som helst. Utan här säger Herren klart och tydligt. Den drift då som Gud har lagt ner i människan för att uppliva den djupaste formen utav gemenskap också för att bevara äktenskapet i en sann trohet, det har djävulen använt som sitt starkaste vapen mot Gud, och mot äktenskapet.” Green utgår från en norm av heterosexualitet och läser sedan in den i bibeltexten, vilket gör att allt annat än heterosexualitet enligt honom hotar skapelseordningen. Det enda det de facto hotar är hans egen bibeltolkning - men redan det är förstås upprörande för honom.
Green uppehåller sig länge vid Sodomsberättelsen (1Mos 18-19 samt Jes 3:9, Matt 10:5-15, Luk 17:28). Hans utgångspunkt är att Sodoms ”mycket svåra” synd var homosexualitet. Men detta är långt ifrån självklart. Se mina kommentarer här.
Han säger: ”Som människor levde i Lots tid så ska man leva innan Jesus kommer igen. Det är en sak som vi inte kan motsäga på något sätt.” Kanske det. Vi lever i själviskhet och exploatering och förtryck av de svaga, och om Green skulle syfta på detta kunde man inte motsäga honom. Då han syftar på homosexualiteten är situationen däremot en annan.
Greens homofobi kommer förresten fram i följande formulering: ”Det är mycket svårt det här, när människor alltså ger sig hän på det sättet. Öppet och ogenerat så upplever vi att män kysser varandra och kvinnor kysser varandra, inför tevekameror, det kan man göra. De gör det också när det gäller inför filmkameror, men inte bara det man gör det öppet på våra gator och på offentliga platser så gör man så i dag i vårt land.”
När Green tolkar renhetslagarna (t.ex. 3Mos 18:22-30) visar det sig att han överför regler som gäller israeliterna på svenskarna. Israels folk var Guds utvalda folk och skulle se till att de var annorlunda än de avgudadyrkande grannfolken - detta är utgångspunkten i 3Mos. Denna utgångspunkt går dock inte att överföra på något annat folk, trots ivriga nationalistiska försök i de mest skilda kretsar, regioner och tider. Green kommer med en dystopisk profetia: ”När Israels barn skulle inta landet, om de började med sådana förbindelser, som var emot Guds ord, då säger han; 'då skall landet en gång till utspy sina inbyggare'. Jag tror det kan ske i Sverige. … Vårt land står inför en katastrof. Vad är det som säger att vi inte kan få en jordbävning som gör att hundratusentals människor kan dö i ett ögonblick? Vad är det som säger att vi inte kan få Mosulregn [borde väl vara monsunregn?] som fördränker tusentals människor i vårt land?”
Så citerar Green Jesus, och förvrider citaten. Han försöker få Matt 15:18 att säga att homosexualitet en medfödd drift i människans personlighet och Matt 18:6 att bli ett förbud mot att låta samkönade par uppfostra barn. Detta är mycket egendomliga tolkningar, som endast kan förklaras genom Greens heteronormativa förförståelse. Tvärtemot sin programförklaring (se ovan) söker han stöd i Bibeln för sina tankar.
Förståeligt nog uppehåller sig Green länge vid Rom 1-2. Paulus fördömer där det homosexuella beteende som var vanligt i den omgivande kulturen därför att han med sin judiska bakgrund ser det som en form av avgudadyrkan. Delvis tolkar Green Paulus rätt i detta - och varför inte, eftersom båda var homofober - men Green kommer också med lösryckta påståenden. Exempelvis säger Paulus i 1:26: ”Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra.” Green tolkar detta som en indikation på att homosexualiteten inte är medfödd utan ett fritt val. Men det är nog inte den frågan som Paulus ägnar sig åt här. Samma absurda slutsats drar Green av att Paulus i 1Kor 6:18 skriver ”Håll er borta från otukten.” Att rycka loss ett ord i dessa verser och tolka Pauli uttalande så bokstavligt som Green gör saknar naturligtvis all grund.
Om Green själv kan biblisk grekiska, eller om han bygger på någon annans kunskaper, vet jag inte. Han citerar ändå vad han påstår vara en bokstavlig översättning av 1Kor 6:9: ”Nu skall jag läsa grundtexten, den säger så här: 'Eller inte vet ni att orättfärdiga, rike Guds inte skall ärva. Inte bedra er, varken otuktiga människor eller avgudadyrkare, eller äktenskapsbrytare eller vällustmänniskor eller gosseskändare, Guds rike inte skall ärva.'” Sedan drar han stora växlar på ordet ”gosseskändare” som han tolkar som ”pedofil”, vilket han (med rätta) förfasar sig över.
Men hans översättning är felaktig. En ordagrann översättning av denna vers vore: ”Eller inte vet ni att orättfärdiga Guds rike (sic!) inte skall ärva. Inte ni skall gå vilse [bildligt: bedra er], och inte otuktiga och inte avgudadyrkare och inte äktenskapsbrytare [möjligen bildligt: en som har avfallit från den rätta tron] och inte mjuka och inte man-liggare” - och listan fortsätter i nästa vers, som avslutas med ”rike Guds (sic!) inte skall ärva.”
Att översätta grekiskans ”arsenokoites” - ”arsen” är ”man”, ”koite” (”soffa”) är bildligt ”samlag” - med ”homosexuella” är ännu möjligt, om än helt inte självklart. Att översätta det med ”gosseskändare” eller ”pedofiler” är att gå för långt, eftersom det uttryckligen handlar om ”arsen”, inte t.ex. ”pais”, som vore ”pojke”.
Green tolkar verser som handlar om otukt till att handla om homosexualitet. ”Paulus säger i Filipperbrevet 3 och 19 att 'de skryter med sina sexuella bedrifter'. 'De skryter med sina sexuella bedrifter', och är det inte det som vi upplever precis i dag att människor gör?” ”Och Paulus säger i Titus [3:3] att vi levde som slavar under alla möjliga impulser men vi mötte vår Guds och Frälsares barmhärtighet. Då frälste Han oss. Tack och lov. Ifrån otuktssynderna ifrån homosexualiteten. Det frälste Han oss ifrån.” Om 1Kor 7:2-5 säger han: ”Ett gott äktenskapligt samliv förhindrar otuktssynder,” och Hebr 13:4 tolkas enligt samma mall. Ef 5:3, 5 säger enligt Green att man inte kan vara en kristen homosexuell. ”'Låt ingen bedra er', tror du att du kan vara en kristen och vara en homosexuell, då bedrar du dig själv. Du bedrar dig, du lurar dig. Sen om andra säger att det inte är så farligt, utan att Gud är kärleksfull och allt det här. Han är kärleksfull men han är helig och han har sagt att han hatar det här. Och då kan man alltså inte vara en kristen.” Men det handlar som sagt här om otukt, inte homosexualitet.
Angående Upp 9:20 säger Green: ”Straffdomarna kan inte övertyga människor att överge sina otuktssynder. Är inte det här en besättelse av onda andemakter? Det är så djupt rotat i människan att när straffdomarna kommer och går över vår värld så kommer inte de otuktiga att ändra sig utan man kommer att fortsätta att leva som en otuktig människa. Det måste ju vara onda andemakter som man då är gripen av.” Och när han kommenterar Upp 22:14f påstår han igen: ”Man kan vara en kristen bekännande homosexuell, leva så, men man kommer inte in i himlen på det. Det vill jag understryka att så här lär Guds ord. Kan man vara en kristen homosexuell man eller kvinna? Nej det kan man inte. Då bedrar man sig själv säger Guds ord. Och då får dessa stå där med skammen en dag.”
Homosexuella är alltså besatta av onda andemakter och kan inte vara kristna, eller de kan vara det men är ändå uteslutna från himmelriket (vilket är en intressant tolkning). Trots detta kan man ”bli befriad”: ”Jesu syn på homosexualitet är att göra bättring. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita därför stå de inför Guds tron. Det finns ett reningsmedel. Ingen behöver kämpa med otukten. Ingen behöver säga, jag har en sån kamp på det här området. Alla kan bli lösta och befriade. Man kan få det om man vill ha det.” ”Bibelns svar på frågan: Är homosexualitet en medfödd drift? Det är det inte. Bibelns svar på frågan: Är det onda makters spel med människor? Ja det är det och det ska vi förstå att det är på det sättet.”
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Greens bibeltolkning är starkt färgad av hans heteronormativa förförståelse. Han rent av förnekar de homosexuellas rätt och möjlighet att tro på Gud, eftersom deras homosexualitet gör att de inte kan tro på samma sätt som Green gör det. Greens tro är alltså normen. Det upplever jag vara förmätet.
Green avslutar sin predikan med att betona Guds nåd och möjligheten till omvändelse. Det klingar dock falskt, eftersom han upprepade gånger i sin predikan har förnekat de homosexuellas möjlighet att tro.
Innehållsmässigt har bl.a. bloggarna Walentine och Antigayretorik kommenterat Greens predikan, så det behöver jag inte göra här. I stället skall jag granska Greens bibelhänvisningar och det sätt på vilket han använder dem. Jag tar inte upp dem i den ordning de kommer i Greens predikan, utan i biblisk ordning. Denna predikan är alltså inte intressant som sådan, utan som exempel på hur man kan använda Bibeln för att få den att säga sådant som den inte säger.
Greens predikan är stilistiskt och språkligt undermålig. Det är tydligt att han har skrivit ut den på basen av en bandinspelning, eftersom de upprepningar och talspråksformuleringar som predikan vimlar av knappast skulle ha förekommit (lika mycket) i en skriven text. Detta skall jag ändå bortse från. Predikan som litteratur är ointressant i detta sammanhang.
Green inleder med en programförklaring angående sitt bibelbruk: ”Jag har inte sökt stöd i Guds ord för mina tankar, utan Guds ord har gett mig de tankar som jag skall redovisa då här i dag.” Detta är en naivt självförhävdande inställning, som helt bortser från den förförståelse som också Green bär på.
Ett gott exempel är hans heteronormativa användning av skapelseberättelserna, ”för det är viktigt att vi har Guds ord att stå på.” Stå på är en sak, trampa på en helt annan. Han har rätt i att det är förökandet som betonas i 1Mos 1:27f. En annan sak är att budet om att uppfylla jorden nu är uppfyllt och därför ogiltigt. Vidare säger han om 1Mos 2:24, som han kallar ”instiftelseorden till äktenskapet”: ”Här talas bara om man och hustru. Det står inte på något sätt, eller man kan aldrig få det eller tyda det till att man kan då och ha vilken partner som helst. Utan här säger Herren klart och tydligt. Den drift då som Gud har lagt ner i människan för att uppliva den djupaste formen utav gemenskap också för att bevara äktenskapet i en sann trohet, det har djävulen använt som sitt starkaste vapen mot Gud, och mot äktenskapet.” Green utgår från en norm av heterosexualitet och läser sedan in den i bibeltexten, vilket gör att allt annat än heterosexualitet enligt honom hotar skapelseordningen. Det enda det de facto hotar är hans egen bibeltolkning - men redan det är förstås upprörande för honom.
Green uppehåller sig länge vid Sodomsberättelsen (1Mos 18-19 samt Jes 3:9, Matt 10:5-15, Luk 17:28). Hans utgångspunkt är att Sodoms ”mycket svåra” synd var homosexualitet. Men detta är långt ifrån självklart. Se mina kommentarer här.
Han säger: ”Som människor levde i Lots tid så ska man leva innan Jesus kommer igen. Det är en sak som vi inte kan motsäga på något sätt.” Kanske det. Vi lever i själviskhet och exploatering och förtryck av de svaga, och om Green skulle syfta på detta kunde man inte motsäga honom. Då han syftar på homosexualiteten är situationen däremot en annan.
Greens homofobi kommer förresten fram i följande formulering: ”Det är mycket svårt det här, när människor alltså ger sig hän på det sättet. Öppet och ogenerat så upplever vi att män kysser varandra och kvinnor kysser varandra, inför tevekameror, det kan man göra. De gör det också när det gäller inför filmkameror, men inte bara det man gör det öppet på våra gator och på offentliga platser så gör man så i dag i vårt land.”
När Green tolkar renhetslagarna (t.ex. 3Mos 18:22-30) visar det sig att han överför regler som gäller israeliterna på svenskarna. Israels folk var Guds utvalda folk och skulle se till att de var annorlunda än de avgudadyrkande grannfolken - detta är utgångspunkten i 3Mos. Denna utgångspunkt går dock inte att överföra på något annat folk, trots ivriga nationalistiska försök i de mest skilda kretsar, regioner och tider. Green kommer med en dystopisk profetia: ”När Israels barn skulle inta landet, om de började med sådana förbindelser, som var emot Guds ord, då säger han; 'då skall landet en gång till utspy sina inbyggare'. Jag tror det kan ske i Sverige. … Vårt land står inför en katastrof. Vad är det som säger att vi inte kan få en jordbävning som gör att hundratusentals människor kan dö i ett ögonblick? Vad är det som säger att vi inte kan få Mosulregn [borde väl vara monsunregn?] som fördränker tusentals människor i vårt land?”
Så citerar Green Jesus, och förvrider citaten. Han försöker få Matt 15:18 att säga att homosexualitet en medfödd drift i människans personlighet och Matt 18:6 att bli ett förbud mot att låta samkönade par uppfostra barn. Detta är mycket egendomliga tolkningar, som endast kan förklaras genom Greens heteronormativa förförståelse. Tvärtemot sin programförklaring (se ovan) söker han stöd i Bibeln för sina tankar.
Förståeligt nog uppehåller sig Green länge vid Rom 1-2. Paulus fördömer där det homosexuella beteende som var vanligt i den omgivande kulturen därför att han med sin judiska bakgrund ser det som en form av avgudadyrkan. Delvis tolkar Green Paulus rätt i detta - och varför inte, eftersom båda var homofober - men Green kommer också med lösryckta påståenden. Exempelvis säger Paulus i 1:26: ”Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra.” Green tolkar detta som en indikation på att homosexualiteten inte är medfödd utan ett fritt val. Men det är nog inte den frågan som Paulus ägnar sig åt här. Samma absurda slutsats drar Green av att Paulus i 1Kor 6:18 skriver ”Håll er borta från otukten.” Att rycka loss ett ord i dessa verser och tolka Pauli uttalande så bokstavligt som Green gör saknar naturligtvis all grund.
Om Green själv kan biblisk grekiska, eller om han bygger på någon annans kunskaper, vet jag inte. Han citerar ändå vad han påstår vara en bokstavlig översättning av 1Kor 6:9: ”Nu skall jag läsa grundtexten, den säger så här: 'Eller inte vet ni att orättfärdiga, rike Guds inte skall ärva. Inte bedra er, varken otuktiga människor eller avgudadyrkare, eller äktenskapsbrytare eller vällustmänniskor eller gosseskändare, Guds rike inte skall ärva.'” Sedan drar han stora växlar på ordet ”gosseskändare” som han tolkar som ”pedofil”, vilket han (med rätta) förfasar sig över.
Men hans översättning är felaktig. En ordagrann översättning av denna vers vore: ”Eller inte vet ni att orättfärdiga Guds rike (sic!) inte skall ärva. Inte ni skall gå vilse [bildligt: bedra er], och inte otuktiga och inte avgudadyrkare och inte äktenskapsbrytare [möjligen bildligt: en som har avfallit från den rätta tron] och inte mjuka och inte man-liggare” - och listan fortsätter i nästa vers, som avslutas med ”rike Guds (sic!) inte skall ärva.”
Att översätta grekiskans ”arsenokoites” - ”arsen” är ”man”, ”koite” (”soffa”) är bildligt ”samlag” - med ”homosexuella” är ännu möjligt, om än helt inte självklart. Att översätta det med ”gosseskändare” eller ”pedofiler” är att gå för långt, eftersom det uttryckligen handlar om ”arsen”, inte t.ex. ”pais”, som vore ”pojke”.
Green tolkar verser som handlar om otukt till att handla om homosexualitet. ”Paulus säger i Filipperbrevet 3 och 19 att 'de skryter med sina sexuella bedrifter'. 'De skryter med sina sexuella bedrifter', och är det inte det som vi upplever precis i dag att människor gör?” ”Och Paulus säger i Titus [3:3] att vi levde som slavar under alla möjliga impulser men vi mötte vår Guds och Frälsares barmhärtighet. Då frälste Han oss. Tack och lov. Ifrån otuktssynderna ifrån homosexualiteten. Det frälste Han oss ifrån.” Om 1Kor 7:2-5 säger han: ”Ett gott äktenskapligt samliv förhindrar otuktssynder,” och Hebr 13:4 tolkas enligt samma mall. Ef 5:3, 5 säger enligt Green att man inte kan vara en kristen homosexuell. ”'Låt ingen bedra er', tror du att du kan vara en kristen och vara en homosexuell, då bedrar du dig själv. Du bedrar dig, du lurar dig. Sen om andra säger att det inte är så farligt, utan att Gud är kärleksfull och allt det här. Han är kärleksfull men han är helig och han har sagt att han hatar det här. Och då kan man alltså inte vara en kristen.” Men det handlar som sagt här om otukt, inte homosexualitet.
Angående Upp 9:20 säger Green: ”Straffdomarna kan inte övertyga människor att överge sina otuktssynder. Är inte det här en besättelse av onda andemakter? Det är så djupt rotat i människan att när straffdomarna kommer och går över vår värld så kommer inte de otuktiga att ändra sig utan man kommer att fortsätta att leva som en otuktig människa. Det måste ju vara onda andemakter som man då är gripen av.” Och när han kommenterar Upp 22:14f påstår han igen: ”Man kan vara en kristen bekännande homosexuell, leva så, men man kommer inte in i himlen på det. Det vill jag understryka att så här lär Guds ord. Kan man vara en kristen homosexuell man eller kvinna? Nej det kan man inte. Då bedrar man sig själv säger Guds ord. Och då får dessa stå där med skammen en dag.”
Homosexuella är alltså besatta av onda andemakter och kan inte vara kristna, eller de kan vara det men är ändå uteslutna från himmelriket (vilket är en intressant tolkning). Trots detta kan man ”bli befriad”: ”Jesu syn på homosexualitet är att göra bättring. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita därför stå de inför Guds tron. Det finns ett reningsmedel. Ingen behöver kämpa med otukten. Ingen behöver säga, jag har en sån kamp på det här området. Alla kan bli lösta och befriade. Man kan få det om man vill ha det.” ”Bibelns svar på frågan: Är homosexualitet en medfödd drift? Det är det inte. Bibelns svar på frågan: Är det onda makters spel med människor? Ja det är det och det ska vi förstå att det är på det sättet.”
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Greens bibeltolkning är starkt färgad av hans heteronormativa förförståelse. Han rent av förnekar de homosexuellas rätt och möjlighet att tro på Gud, eftersom deras homosexualitet gör att de inte kan tro på samma sätt som Green gör det. Greens tro är alltså normen. Det upplever jag vara förmätet.
Green avslutar sin predikan med att betona Guds nåd och möjligheten till omvändelse. Det klingar dock falskt, eftersom han upprepade gånger i sin predikan har förnekat de homosexuellas möjlighet att tro.
