I den s.k. "helighetslagen" i GT finns verser förbjuder homosexualitet (3Mos 18:22, 20:13), konstaterade jag i en predikan. Det är ändå inte frågan om stabila homosexuella parförhållanden, sådana som vi stöter på idag, utan om en form av avgudadyrkan, nämligen tempelprostitution. Homo- och för den delen heterosexuella handlingar förekom som en form av fruktbarhetsrit i israeliternas grannars avgudadyrkan, och de blev därför förbjudna, liksom en hel mängd andra former av avgudadyrkan, för att inte israeliterna skulle förledas in på orätta vägar. I samma sammanhang förbjuds också trolldom, människooffer och annat som vi har lättare att känna igen som gudstjänstformer.
En annan bakgrundsfaktor till detta stadgande är den patriarkaliska samhällsstruktur som rådde. Det var viktigt att ingen avvek från sin plats - att husfadern rådde över sin familj, att kungen eller motsvarande ledare rådde över folket och att Gud rådde över kungen - för annars hotade kaos och anarki. Om olika slags dragdjur spändes framför samma plog (5Mos 22:10), om olika grödor såddes i samma åker, om olika slags garn användes i samma plagg (3Mos 19:19) eller om en man betedde sig som en kvinna, hotade detta den rådande ordningen och var därför ett uppror mot skapelsen och mot Gud.
Ett primitivt samhälle känner sig otryggt och hotat då den fortplantningspotential, som den är så beroende av, hotas av homosexuellt beteende. Och tvärtom - ju större, starkare och högre utvecklat ett samhälle är, desto lättare är det att s.a.s. tolerera ett fenomen som är skadligt för ett grundbehov. Homosexualiteten är inte längre något reellt hot mot (det västerländska) samhället, menar därför stiftsdekan Kai Peltonen.
Vi bör också märka att det som förbjuds i dessa verser är homosexuella handlingar män emellan. Det sägs inget om lesbiska handlingar eller om homosexuell läggning, sådan vi känner till den idag.
En annan bakgrundsfaktor till detta stadgande är den patriarkaliska samhällsstruktur som rådde. Det var viktigt att ingen avvek från sin plats - att husfadern rådde över sin familj, att kungen eller motsvarande ledare rådde över folket och att Gud rådde över kungen - för annars hotade kaos och anarki. Om olika slags dragdjur spändes framför samma plog (5Mos 22:10), om olika grödor såddes i samma åker, om olika slags garn användes i samma plagg (3Mos 19:19) eller om en man betedde sig som en kvinna, hotade detta den rådande ordningen och var därför ett uppror mot skapelsen och mot Gud.
Ett primitivt samhälle känner sig otryggt och hotat då den fortplantningspotential, som den är så beroende av, hotas av homosexuellt beteende. Och tvärtom - ju större, starkare och högre utvecklat ett samhälle är, desto lättare är det att s.a.s. tolerera ett fenomen som är skadligt för ett grundbehov. Homosexualiteten är inte längre något reellt hot mot (det västerländska) samhället, menar därför stiftsdekan Kai Peltonen.
Vi bör också märka att det som förbjuds i dessa verser är homosexuella handlingar män emellan. Det sägs inget om lesbiska handlingar eller om homosexuell läggning, sådan vi känner till den idag.
En annan sexualetisk stadga är 3Mos 18:19, där samlag med kvinnan förbjuds under hennes menstruationsperiod. Gustafsson hänvisar till detta. Både för detta och för homosexuella handlingar påbjuds dödsstraff. Den som konsekvent vill följa GT:s sexualetiska stadganden bör alltså yrka på dödsstraff både för homosexuella handlingar och för samlag under mensen. Detta sker dock sällan, och då bör man fråga sig varför. Ger också de konservativa bibelläsarna och fundamentalisterna olika värde åt olika utlåtanden i Bibeln?
Jag vill rent av hävda att den som vill "läsa som det står" och ändå inte tar upp stenar för att förgöra dem som bryter mot stadganden som dessa, bryter mot de regler som de har fått av de Gud som de har skapat åt sig, och därmed riskerar de hans vrede och sitt eget eviga väl. Det är intressant, tycker jag, att olika delar av 3Mos ges diametralt motsatt värde när det gäller sexualetiska frågor. Förutom de ovannämnda exemplen vill jag ta upp ytterligare ett, nämligen 27:3-7, där värdet av människor fastslås. Män är genomgående mer värda än kvinnor, personer i arbetsför ålder är mer värda än barn och gamla, och barn under en månads ålder värderas överhuvudtaget inte.
Denna poäng är intressant eftersom det oftast är samma personer som fördömer både homosexuellt beteende och fri abort. I det första hänvisar de till 3Mos 18, i det andra bortser de från 3Mos 27. Jag tar alltså här ingen ställning i frågan om abort, utan vill bara påpeka den interna motsättningen i argumentationen. Arnell hävdar:
Jag vill rent av hävda att den som vill "läsa som det står" och ändå inte tar upp stenar för att förgöra dem som bryter mot stadganden som dessa, bryter mot de regler som de har fått av de Gud som de har skapat åt sig, och därmed riskerar de hans vrede och sitt eget eviga väl. Det är intressant, tycker jag, att olika delar av 3Mos ges diametralt motsatt värde när det gäller sexualetiska frågor. Förutom de ovannämnda exemplen vill jag ta upp ytterligare ett, nämligen 27:3-7, där värdet av människor fastslås. Män är genomgående mer värda än kvinnor, personer i arbetsför ålder är mer värda än barn och gamla, och barn under en månads ålder värderas överhuvudtaget inte.
Denna poäng är intressant eftersom det oftast är samma personer som fördömer både homosexuellt beteende och fri abort. I det första hänvisar de till 3Mos 18, i det andra bortser de från 3Mos 27. Jag tar alltså här ingen ställning i frågan om abort, utan vill bara påpeka den interna motsättningen i argumentationen. Arnell hävdar:
Ibland hör man argumentet att Gamla testamentets helighetslagar skulle vara ogiltiga i vår tid, med avseende på den juridiska och rituella tillämpningen, men ännu äga giltighet när det gäller den etiska tillämpningen. Men denna hermeneutiska princip (princip för tolkning) har inte sitt upphov i själva bibeltexten, utan har konstruerats i efterhand av konservativa kristna i en specifik teologisk tolkningstradition som inte är generellt förpliktigande.Gentle Spirit är på samma linje:
The edict against homosexual sex […] is important only as a historical document, not as a set of rules to follow in this time.Hope Remains kommer med en intressant översättning:
And with a male thou shalt not lie down in a woman's bed; it is an abomination. (18:22)De går igenom verserna ord för ord, och konstaterar sedan:
And a man who will lie down with a male in a woman’s bed, both of them have made an abomination; dying they will be put to death, their blood is on them. (20:13)
It can be seen that, rather than forbidding male homosexuality, it simply forbids two males to lie down in a woman’s bed, for whatever reason. Culturally, a woman's bed was her own. Other than the woman herself, only her husband was permitted in her bed, and there were even restrictions on when he was allowed in there. Any other use of her bed would have been considered defilement. Other verses in the Law will help clarify the acceptable use of the woman's bed (Lev. 15).
Senast uppdaterat 21.11.09.
