Man och/eller kvinna (Gal 3:28)

Lars Gårdfeldt (2005, 42) skriver:

I Genusrelationer i gungning - Om Paulus, jämställdhet och forskningsprogram gör professor Henry Cöster en [...] tolkning av den kristna människosynen, utifrån en exeges av Galaterbrevet 3:28. Cöster skriver:
"Paulus är i sin problemställning och i sina uttryck bestämd av att han är farisé. Detta kan i så fall förklara varför Paulus i Gal 3 använder de fariséiska formuleringarna:
'Jude eller grek' Dvs kulturellt måste man välja om man skall vara jude eller ej
'Slav eller fri' Dvs den messianska befrielsen innebär befrielse ur slaveri.
'Man och kvinna' Dvs antropologiskt är människa symbiosen av man och kvinna.
När nu Paulus har en i förhållande till fariséerna motsatt uppfattning så innebär det en negation av de fariséiska uttrycken, dvs:
Icke 'Jude eller grek'
Icke 'Slav eller fri'
Icke 'Man och kvinna'
Negationerna betyder således:
Både jude och grek
Både slav och fri
Oavsett man eller kvinna
Den genusrelevanta sista formuleringen tycks således vara en polemik mot den fariséiska föreställningen att människans 'värde' eller gudsrikestillhörighet ligger i hennes biologiska symbios. Istället har Paulus en tydlig och stark distans för att inte säga avoghet till denna genusrelaterade samlevnad mellan man och kvinna. Människa är varje individ som man eller kvinna."
Innebörden i Cösters utläggning av bibeltexten är således att människan inte behöver förtjäna sitt människovärde, genom att ingå i symbios med det andra könet, i syftet att ge liv. Människovärdet är kort sagt inget som förvärvas genom att man ingår i symbiosen "man och kvinna", människovärdet är något man redan äger, som man eller kvinna.

I anslutning till detta konstaterar Gårdfeldt i not 62:

Den romersk-katolske teologen Mark D. Jordan understryker även han genusrelevansen i Paulus formulering i Galaterbrevet 3:28 om att "nu är ingen längre ... man och kvinna". Jordan menar att formuleringen utgör en appell att gå emot all form av äktenskapsteologi byggd på nödvändiggjord könsdualitet. Därmed blir även äktenskap mellan man och man, respektive mellan kvinna och kvinna, möjliga.

Jag är medveten om att mina hänvisningar till både Cöster och Jordan är andrahandscitat, citerade genom Gårdfeldt, vilket i en akademisk text vore metodologiskt felaktigt. Jag har dock inte ännu hunnit kolla citaten - till vilket kommer att detta blogginlägg inte är en akademisk avhandling, utan ett inlägg i den pågående debatten.
Om någon har besvär med att läsa en så lång text som denna, sammanfattar jag slutsatserna:
"Människovärdet är kort sagt inget som förvärvas genom att man ingår i symbiosen "man och kvinna", människovärdet är något man redan äger, som man eller kvinna."
"... formuleringen utgör en appell att gå emot all form av äktenskapsteologi byggd på nödvändiggjord könsdualitet. Därmed blir även äktenskap mellan man och man, respektive mellan kvinna och kvinna, möjliga."

Senast uppdaterat 9.3.07.

Laglöshet och onaturlighet (2Pet 2:6-8; Jud v. 7)

Judas brev bygger till stor del på judiska (apokryfiska) utläggningar över GT. 2Pet 2 verkar i sin tur bygga på Jud. Därför kan det vara intressant att se hur de båda brevens författare behandlar samma passager. Särskilt utläggningen om Sodom och Gomorra är betydelsefull i detta sammanhang. Den ingår i en beskrivning av hur gudlösa människor beter sig och vilket deras öde är, och slutsatsen är att det kommer att gå lika för gudlösa människor också i våra dagar.
Först Judas (v. 7):

Tänk också på Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som på samma sätt som änglarna [jfr v. 6] bedrev otukt och onaturligt umgänge: de straffades med evig eld och är ett varnande exempel.

Det som Bibel 2000 översätter med "bedrev […] onaturligt umgänge", Folkbibeln med "följde onaturliga begär" och andra översättningar på motsvarande sätt, är på grekiska apelthoûsai opíso sarkòs hetéras, bokstavligen "gå bort efter annorlunda kött". Det bör nämnas att det "onaturliga umgänge" som nämns i Rom 1:26 är ett helt annat uttryck på grekiska, nämligen parà fýsin, "mot naturen".
Men vad betyder att "gå bort efter annorlunda kött"? Att det är frågan om någon sorts sexuella handlingar torde vara klart, särskilt som det kombineras med "otukt". Däremot anser jag att den vanliga tolkningen om att det skulle röra sig om homosexualitet inte håller måttet. Även om man bortser från själva uttrycket sarkòs hetéras, som i våra dagar snabbt och ytligt kan förknippas med heterosexualitet, så kan man knappast säga att homosexuella skulle gå efter "annorlunda kött", utan snarare "likadant".
Jag kan tänka mig minst tre möjliga tolkningar. Den minst sannolika - men dock möjliga - tolkningen är att det "annorlunda köttet" skulle vara fråga om djur, och att det som beskrivs här alltså vore tidelag. Mer sannolikt är att det gäller annat "kött" än den egna hustrun, och att "otukt och onaturligt umgänge" är en hebraiserande poetisk upprepning av den typ som förekommer rikligt i t.ex. Psaltaren. Eftersom Jud är starkt påverkat av GT, är detta ingalunda långsökt.
Den tredje tolkningen är kanske ändå sannolikast; jag stöder mig här på Nyland (ss. 236f, 390f). Med hänvisning till bl.a. 1Mos 6:4 (På den tiden - och även senare - när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden), kyrkofäder som Irenaeus, Tatianus, Tertullianus och Clemens av Alexandria, samt ett antal apokryfiska böcker som Första och Andra Henoksboken och Naftalis testamente, hävdar hon på ett mycket trovärdigt sätt att det rör sig om sex mellan människor och änglar ("gudaväsendena" i Bibel 2000, det bokstavliga uttrycket "Guds söner" i andra översättningar).
Slutsatsen blir då att Judas menar att sodomiterna lustade efter sex med änglar, precis som dessa (v. 6) ville ligga med människor. I båda fallen handlar det alltså om "otukt" med "annorlunda kött".

Petrus skriver i motsvarande passage (2Pet 2:6-8):

Städerna Sodom och Gomorra dömde [Gud] till att läggas i aska för att visa de gudlösa vad som väntar dem. Men han räddade den rättfärdige Lot, som led av de ogudaktigas utsvävande liv, för när den rättfärdige mannen bodde bland dem och fick höra om deras laglösa gärningar och själv såg dem plågades han dag efter dag i sin rättfärdiga själ.

När Jud talar om "otukt och onaturligt umgänge", så talar 2Pet alltså om "utsvävande liv" och "laglösa gärningar". Det förra uttrycket har sexuella övertoner, medan det senare ingalunda behöver ha det. Här behöver man på inget sätt läsa in något om homosexualitet, tidelag eller annat, utan får ta det som en rätt ospecificerad syftning på ondska och syndighet - för vilket sodomiterna sedan fick sitt straff.

Senast uppdaterat 25.7.08.

De 144.000 (Upp 14:1-5)

När de som försöker läsa Bibeln bokstavligt söker verser som fördömer homosexualitet, filtrerar de bort sådana verser som lika enkelt kan läsas som godkännande av homosexualiteten. Detta är mänskligt. Flera sådana verser har jag lyft fram på denna blogg.

Ytterligare en passage är början av Uppenbarelsebokens 14 kapitel. Där talas det om 144.000 personer som har en speciell ställning inför Gud i himlen (se också Upp 7:4-8). Själva antalet torde vara talmystik (12 gånger 12 gånger 1000), men beskrivningen av denna grupp har en intressant formulering. De beskrivs nämligen som "de som inte har befläckat sig med kvinnor, de är rena som jungfrur. Det är de som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en första skörd åt Gud och Lammet. I deras mun har det aldrig funnits någon lögn, de är fläckfria."
Många biblicistiska grupperingar har fattat tycke för denna grupp och identifierar sig med den. Ett tydligt exempel är Jehovas vittnen (se t.ex. Jehovas vittnens bibeltolkning 3). Därför är det intressant att Uppenbarelsebokens författare talar om dem som inte har befläckat sig med kvinnor - alltså (om man vill tolka det så) män som inte dras till kvinnor, utan till män!
Jag för dock inte på allvar fram denna tolkning, utan visar bara på att det med en fundamentalistisk bibelläsningsmetodik kunde vara möjligt att nå fram till diametralt motsatt resultat än vad fundamentalisternas förutfattade meningar i allmänhet förutsätter.

Senast uppdaterat 15.8.08.

Synd och syndare

Tanken att man skall kunna göra skillnad på en människa som begår en orätt handling och handlingen som sådan är frestande. Den kommer fram i uttrycket "Älska syndaren, hata synden." Och det låter bra, tills vi börjar granska den i sömmarna.
På ett samhälleligt och mänskligt plan måste vi naturligtvis separera människans handlingar från hennes person, så att en brottsling endast blir dömd för det han har gjort och inte för det han är. Men om vi ser existentiellt på frågan, blir det annorlunda.
I människan finns ingen uppdelning mellan ont och gott, mellan syndighet och syndfrihet. Ont och gott genomsyrar oss helt och hållet på ett oupplösligt sätt. Endast Gud kan skilja dem åt. Vi människor kan det inte, lika lite som vi kan skilja kropp och själ från varandra och ändå förbli i livet.

Synden kan inte skiljas från syndaren, utan varje kristen är simul iustus et peccator ("samtidigt rättfärdig och syndare"). I oss själva är vi som människor syndare, men genom Kristus har vi blivit rättfärdiga inför Gud. Vilket inte gör oss mindre syndiga. Vilket i sin tur inte gör oss mindre rättfärdiga. Skulle människan genom disciplin, inlärning och intensiv träning kunna nå fullkomlig helgelse hade hon egentligen inget behov av någon frälsare. Då hade Kristus inte behövt dö.
Att vi trots detta bör försöka sträva efter att bli bättre människor är klart. Bättre kan vi alltid bli, och det drar både vi själva och vår omgivning nytta av. Vi skall bara inte inbilla oss att dessa förbättringsförsök kan ha någon inverkan på vår syndiga natur eller på våra tendenser till ondska. Bättre kan vi bli, men aldrig goda helt igenom. Här behövs ett transcendent ingripande från Gud i Kristus genom den heliga Anden.

Om vi nu tar det lite mer specifikt och behandlar ett av specialintressena i denna blogg, nämligen homosexualiteten, får vi "Älska den homosexuelle, hata homosexualiteten." Att jag inte anser att homosexualiteten är en synd har kommit fram upprepade gånger på denna blogg, men det kan vi bortse från i detta sammanhang; den som använder uttrycket är antagligen av annan åsikt. Hur som helst är vår sexuella läggning minst lika mycket en del av vår personlighet som vår syndighet, och därför finns det en viss möjlighet till jämförelse.
Homosexualiteten är inget val. Detta måste fastslås en gång för alla. Ingen väljer att bli homosexuell; tvärtom skulle mången antagligen välja bort homosexualiteten om det vore möjligt, eftersom omgivningens inställning till homosexualitet gör livet besvärligt i Finland och livsfarligt i Iran. Det mesta man kan välja är att avstå från homosexuella handlingar, och då i allmänhet genom att avstå från sexuella handlingar överhuvudtaget, alltså genom att leva i celibat. Denna inställning till homosexualiteten motsvarar inställningen till alkoholism, där alkoholisten förblir alkoholist, men kan besluta att vara absolutist. Jag personligen har varit tvungen att välja mellan "allt eller inget", så jag har en viss insikt just i detta - även om alkoholismen till skillnad från homosexualiteten är en sjukdom.

För att fortsätta denna jämförelse: Om vi "älskar alkoholisten", vad är det då vi "hatar" - alkoholismen eller alkoholen? Om vi "älskar den homosexuelle", är det då homosexualiteten eller de homosexuella handlingarna vi "hatar"?
Oftast är det homosexualiteten som sådan som man tar avstånd från genom att använda det uttryck som här diskuteras. Detta innebär att den homosexuelle sätts i en ohållbar situation, eftersom han inte kan avstå från sin homosexualitet - utom genom att gå in i en livslögn som är värre än det ursprungliga tillståndet.
Den som läser sin Bibel bokstavligt och anser att de verser som nämner homosexuellt beteende fortfarande är giltiga, kan använda uttrycket i fråga om formen uttryckligen är "Älska den homosexuelle, hata homosexuella handlingar." Då har den man "älskar" en chans att överleva "kärleken", eftersom man kan ge sig in i ett celibat, om motivationen är tillräckligt stark (som t.ex. här).

Men homosexualiteten är ju ingen synd, så ...

Uppdaterat 20.8.07.

Inklusiva kyrkor och exklusiva

Det finns ett antal inklusiva kyrkor och församlingar i världen. Med det menar jag att de inkluderar (alltså innesluter, accepterar, välkomnar...) var och en som vill och behöver komma med i deras gemenskap, oberoende av ras, kön, ålder, social status, yrke, sexuell läggning eller andra bakgrundsfaktorer.

Till min sorg kan Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland inte räknas till dem. Den (förlåt, vi) exkluderar troende kristna på basen av boendeort och mantalsskrivning, och gör sig alltså skyldig till institutionell rasism (se närmare inlägget Baptiser des étrangers från 28.5.06). Den (förlåt, vi) vägrar acceptera icke-heterosexuella kristna som fullvärdiga medlemmar, med rätt till samma stöd och service från sin kyrka som heterosexuella. Vi är inte de värsta tänkbara exkluderarna, men vår kyrka är ändå exklusiv på en del punkter.
En annan (ö)känd exklusiv kyrka av det mest extrema slaget är Westboro Baptist Church, som tack och lov har endast några tiotal medlemmar i Topeka, Kansas, USA under ledning av pastor Fred Phelps. Adressen till kyrkans hemsida är subtil: GodHatesFags.com (alltså "Gud hatar bögar"). Den innehåller också hatpropaganda mot bl.a. den svenska kungafamiljen (på parallellsidan GodHatesSweden.com).

Bland de inklusiva kyrkorna är särskilt Metropolitan Community Churches (MCC) värda att nämnas. Det är ett samfund med rötter i pingstkyrkan som startade 1968 i Los Angeles, USA och nu är spritt över hela världen. Den närmaste församlingen ligger i Hamburg, Tyskland.
Också Christ Church of Peace i Jacksonville, Florida, USA är värd att nämnas. Detta eftersom de på sin hemsida publicerar namnen på dem som har skrivit på en adress som vill förbjuda homosexuella rätten till civil vigsel i Florida. Ett intressant initiativ - heteronormativa debattörer (ofta med homofoba attityder) gömmer sig ofta bakom anonymitet eller pseudonymer, och på detta sätt misslyckas de med det. Det är naturligtvis politik, inte religion ... men är den distinktionen verkligen värd att göras - särskilt i USA, där landets ledare uttryckligen gör politik av sin religion?!

Inklusiva kyrkor
Finland:
nätverket Gemenskapsrörelsen
Arcus Finland
Malkus, Helsingfors
Sverige:
Riksförbundet Ekumeniska grupperna för kristna homo- och bisexuella (EKHO)
Regnbågsmässan i Stockholm
Kyrkor och samfund:
The Association of Congregational Catholic Churches
The American Catholic Church in the United States
The Evangelical Catholic Church
Metropolitan Community Churches
The Orthodox-Catholic Church of America
United Church of Christ
Anglikaner / episkopaler:
nätverket Inclusive Church, Storbritannien
Lesbian and Gay Christian Movement, Storbritannien (också bibliska synpunkter - klicka "But the Bible...")
Integrity Canada
Integrity Toronto
Integrity USA
Baptister:
Association of Welcoming and Affirming Baptists
Katoliker (romerska):
DignityUSA
Dignity Canada Dignité
New Ways Ministry
Rainbow Sash
Rainbow Sash Movement
Kväkare:
Friends for Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender, and Queer Concerns
Lutheraner:
Reconciling Ministries Network
Presbyterianer:
More Light Presbyterians
Enskilda församlingar:
Cathedral of Hope, Dallas, Texas, USA
Christ Church of Peace, Jacksonville, Florida, USA
Gentle Spirit Christian Church, Atlanta, Georgia, USA